Hästen i Getthot

Plötsligt kom den gående där på gatan. Alla människor stannade upp och bara stirrade på den magra hästen som kom promenerandes utan grimma, sadel eller något. Blixtsnabbt reagerade jag utan att tänka då jag gick fram till en militär som gick förbi på gatan. Samtidigt sa jag snabbt i förbifarten till lillebror; ”spring fort hem och hämta förskäraren och den stora och köttyxan, skynda dig!” Och medan lillebror sprang gick jag fram till militären och bad honom skjuta hästen åt mig. Han tittade först på mig, sedan på hästen, sedan neråt på mig igen, eftersom jag bara var 14 år och inte så lång, samtidigt drog han upp sin revolver och med blicken kvar en stund på mig vände han sig långsamt om och gick fram till hästen och sköt den i pannan mellan ögonen. Den föll ihop med  än gång, alla stod runt oss och stirrade i sina urtvättade, gråa trasor till kläder. Lillebror kom springande med andan i halsen släpandes på den tunga köttyxan och förskäraren. Vad som hände sedan var att jag grep mig ann jobbet som om det var den höna jag otaliga gånger hade slaktat och rensat förr om åren, då det fortfarande fanns höns, innan getthotiden. Militären hjälpte mig att öppna buken, men sedan fick jag ta mig ann jobbet med att få ut alla inälvor och rensa hela buken. Ingen hjälpte mig, men alla stannade för att titta på, nyfiket, hungriga, lystna. Jag och lillebror skar så mycket kött vi skulle orka bära med oss, det blev kanske 8-10 kilo, sedan gick vi och lämnade resten till åskådarna som tog för sig. Kött hade vi inte ätit på mycket länge. Var den där hästen kom ifrån har jag fortfarande inte förstått, men det handlade om att överleva och vi blev bra på det.