Vaknar denna regniga, kyliga morgon.
Längtar hem
Jag frågar mig vad är hemma?
Var och när ska jag dö, lite eländigt.
Tänder så eld i spisen, kokar en kopp te,
då ser jag den; kaninungen som äter utanför. Mitt hjärta smälter,
ensamhet byts till samman-hang.
Värmen från elden som sprakar, alltings sammanhang, närvaron i gryningens stillhet.
En regnig dag – blir en meditativ, tyst dag i stillhet
och umgänge med elementen,
naturens famn och min text om heliga män och kvinnor.
Vill du hjälpa mig att att ge ut min verklighetsbaserade ”Romeo och Julia-saga” ett tidsdokument?
Tonåring och gift med en pashtun
Jag vill spela in min berättelse om hur en stor kärlek tyvärr kan vändas i en olycklig pga religion, kultur och framförallt PATRIARKAT.
Jag vill berätta min historia om hur jag liftade till Pakistan och förälskade mig i en man från en hederskultur och hur de bästa avsikterna kan gå så fel och vad det beror på.
Jag vill beskriva med empati hur en man kan ta sig rättigheten att kontrollera och slå en kvinna. Jag vill öka förståelsen för hur religion och kultur kan förstöra ett samhälle och en stor kärlek.
Tacksam för den hjälp jag får. Kanske tycker många att varför inte stödja något mer behjärtansvärt som tex LÄKARE UTAN GRÄNSER, och ja du har rätt, därför tänker jag skänka 10 % av de gåvor som kommer in till just Läkare utan gränser.
Jo, vi var unga, det var andra tider, men har så mycket förändrats, både ja och nej. Diskussionen om de patriarkala värderingarna inom religionerna är en viktig diskussion.
Jag är inte emot mångkultur eller islam, jag är emot förtryck av kvinnan, jag vill höja rösten utan att bli betraktad som islamofob.
Det finns mycket vackert inom tex inom den mystiska sufismen inom islam, men som det nu ser ut är sufismen oftast förbjuden. I namnet av religion, alla religioner sker förtryck.
Det fanns en tid före talibanernna, före de fundamentalistiska IS och det fanns en tid innan Ryssland invaderade Afghanistan. Det är den tiden jag pratar om, jag var 17 år och liftade genom Europa. Jag var religiöst lagd och sökare, jag var öppen för intryck. När jag träffade Shahid föll jag pladask. Detta handlar min första bok om.
Det är ett tidsdokument från 70-talet, vill du läsa den, vill du höra mig berätta? Kan du bidra med en valfri slant? Många bäckar små.
Själv lever jag min dröm, som konstnär och författare och pensionär, tacksam för den sponsring som kommer min väg. Ödmjukast och med välönskan, tack! För att bidra klicka på bilden, skrolla ner och finn rutan där du kan fylla i summan.
I augusti spelar jag in boken, med din hjälp, tack!
Vill du kunna lyssna på min berättelse i bilen, på väg till jobbet, när du är ute går det kommer att bli en spännande och intressant resa.
Jag vill berätta om hur det såg ut innan radikala militanta islamistiska rörelser började härja i Pakistan och Afghanistan, det enkla livet på landet men också de kulturella konflikter som gjorde denna kärlekshistoria omöjlig.
Det finns inga ekonomiska risker men en önskan
Kanske du kan sprida den här informationen i alla fall.
Tack!
Hjälp, jag söker stöd att att ge ut min verklighetsbaserade ”Romeo och Julia-saga”
Tonåring och gift med en pashtun
Franciska von Koch berättar i sin bok om hur hon levde som ung hustru till en pashtun, (ett stamfolk i norra Pakistan), med allt vad det innebar av kärlek, kulturkrockar, naturupplevelser och umbäranden. Detta är en genuin och unik skildring av en ung svensk flickas liv som hustru till en pakistanier i en hederskultur.
Tänk att kunna lyssna på hennes berättelse i bilen, på väg till jobbet, när du är ute går det kommer att bli en spännande och intressant resa.
Franciska vill berätta om hur det såg ut innan radikala militanta islamistiska rörelser började härja i Pakistan och Afghanistan, det enkla livet på landet men också de kulturella konflikter som gjorde denna kärlekshistoria omöjlig.
Hoppas att inläsningen går som smör så att det inte blir dyrare!
Kanske du kan sprida den här informationen i alla fall.
Tack!
Några dikter och glad påsk 2021
Själen behöver poesi för att glädjas och expandera.
Det kan vara olika former av skapande som hjälper oss att finna poesin i vårt inre; spela, sjunga, skriva eller kanske gunga i en hängmatta.
Att lyssna på vårfågeln.
Poesi betyder att du lämnar din vanliga rationella sinnesnärvaro och möter tillvaron med mindre förutfattade meningar, med ett naket och öppet sinnelag.
Själv mediterar jag dagligen då jag tömmer huvudet och sjunker ner till ett varande som inte har någon yttre gräns. Det är oerhört vilsamt. Att spela piano kan vara ett sätt också men ofta är det meditationen som inbjuder mig till kreativitet av olika slag.
Utan meditation i mitt liv hade jag nog varit en mycket neurotisk och vilsen människa. Nu finns en hamn att landa vid, ett hav att omfatta inom mig, en tidlös vind att beröras av, en gränslöshet som omfattar och famnar allt, en värmande hjärtlig närvaro som håller mig i sin famn.
Varannan vecka undervisar jag i meditation på söder och de som kommer är också mina lärare och vänner. Det är jag tacksam för. (Här kan du finna info om det: 3juveler@gmail.com )
Ibland vaknar jag i natten och dikten liksom ramlar ner.
En vacker grå dag sa poeten
med ögon i dimman
Men det regnar ju
Ja, lyssna på dropparna
och mellanrummen
Vaknar i natten
Diskar
Kokar te
Stillheten är mörk och skön
Kryper åter till kojs
Du i nattens drömmar
Jag i din famn
Vi en samling förhoppningar
Livet en kort stund
Dagen ljusnar åter
Jag, du, vi och dom en dröm som dröms av
Gud ?
Stillhet
Ett tunt snötäcke
Och en stadig fura vajar lätt i vinden
Morgonsol och kyla
Lite snö på marken
Blåmesen tuggar talgboll
Varm kopp te i sängen
Brasan brinner i kökskamin
Ett ensamt bord saknar sina stolar
Måndagsmaskin hörs svagt arbeta
Vardagens mystik
(C)
Och att gå vid havet
Mystery of being
Just life
Let’s not forget or
Let’s return to the mystery of Silent inner being and
Enjoy
The mystery of loving
The truth for its own sake
I am in love with someone
Who’s face I cannot see
You are in me
Behind my eye balls
Inside out
And you make my heart beat
You
Are not out there
Jag vaknade i natten av en alarmerande känsla, blev tvungen att skriva en dikt som kopplade upp mig mot mig själv igen.
Organiskt liv så föränderligt och förgängligt
Begärligt och bedrägligt
Förundrande förädlande
Så farligt att fästa sig vid
förrädiskt förföriskt
Ett Genomskinligt intet som lyser med stilla puls
i sin egen frånvaro
Ett ofött svart hål som genomborrar mitt hjärta
hjälper mig falla
kräver min fullständiga kapitulation över det oändliga
En saknad vän är likt en vålnad
En ängel att gå vilse med i drömmarna
En närvarande kamrat däremot inger ett förrädiskt hopp
Inget går att hålla fast
allt är rinnande sav som sjunger
Here comes an offering, its a song where we are singing the ”Refuge” – chant. The traditional meaning of this chant is:
”…We takes Refuge in the historical Buddha, the supreme Teacher who lived in India 2,500 years ago. Taking Refuge in the Buddha also means relying on our own innate potential to achieve the same state of enlightenment as the Buddha...” Dechen
A more contemporary meaning or way of putting it might be that we not only take refuge in our potential to achive the awakened state of the Buddha, but that our innate nature is one with the Buddha now and always ha been. That our True Nature is that awakened state and we just dont see it because of our delusions, projections, beliefs and ideas. Taking refuge then becomes something we do to that truth within us, which is one with all Buddhas of alla times that have been and will be.
Taking refuge in the dharma: ”The dharma is the Buddha’s teaching. Taking Refuge in the dharma means having confidence in your own experiences of the value and effectiveness of the dharma...” Dechen
I would say that we take refuge in the teachings of the dharma and the teachings handed down by thousands of years and that this gives us comfort in a longstanding tradition. The way that the buddhist teachings have become colored by different cultures cannot be denied and like with the times passing, different modes of thinking will affect the texts. Therefore I think we should be careful and not take any texts as absolute truths ever.
”The sangha is the Buddhist community, the spiritual companions with you practice the dharma. The sangha also represents beings who have achieved great realisation and spiritual understanding by following the Buddha’s teaching…” Dechen
Here I totally agree and only like to add that the Buddha is to have said that the sangha is the most important of these three. Therefore our friends of likeminded people are the vessel and give us the support that we need in order to travel on our spiritual journey. A teacher is important and the teachings are important but the friends on the road is the most important. From suffering to liberation.
Below you find a link to listen to the Refuge in a contemporary song under the beautiful blue Buddha of healing. May our world be healed.
https://soundcloud.com/kali-franciska-von-koch/refuge
Beyond beyond beyond the beyond – liberation – swaha!
Morgonvinden bär flygande tranor
Jag hörde deras skri genom den gråblå himlen
då jag vaknade med snusandet från en som sover bredvid
Vajande nakna grenar rör sig i decemberblåsten
Adventsstjärnan lyser trött, den
konkurrerar med gryningen
Att lämna mig själv är att finna mig själv
igen och igen
i fältet där alla linjer börjar sin bana, snurrar och slutar
genom intet ut till något och tillbaka
Väver sitt nät av existens ur intet till något och tillbaka
cirkeln har ingen början
mitt jag hänger mycket löst på sin tråd av drömmar
Vem andas i natten och vaknar i gryningen
Vad tänker och hoppas på morgondagen
Ur varandets djupblå grund öser jag och allt sin dröm
ur en bottenlös brunn tråcklar jag mig åter till begynnelsen där
myten om mig själv försvinner tillbaka i sitt upphov
Kärleken andas, lever, dör i sig själv
Föds på nytt igen och igen i sin linda
Leker lättsamma lekar i vinden
Hänger tung och bråkig i vanans makt
Väcker upp det mörkaste grummel
och det ljusaste skikt av glittrande stoff
Ett mysticum fantasticum gömmer sig i mitten
Jag värmer åter en kopp te och doppar en skorpa
Andra advent, pandemi i världen och tingens förgänglighet
Inger hopp om det intima samtalet, beröringen och de fysiska mötenas återkomst
Må världen vakna upp ur sin förvirring och sätta ljus
️
En kopp te med färsk ingefära. Liten eld i kaminen sprakar gemytligt. För tidigt att tända adventsljusstaken jag köpte på Röda korset i Slite igår. Där fanns systembolag också, så det blev en flaska eko glögg och sedan ett fång rosor plus en ormbunke som fick följa med hem från Coop.
Lyssnar till flugor som surrar (tur det finns insekter). Nu Kommer gryningen långsamt. Tallgrenarnas siluett vajar i vinden som viner i husknuten. Tillbaka i sängen med boken; Tjänarinnans Berättelse av M Atwood, mästarinnan av ord. Sedan dags för morgonmeditation med europeiska gruppen online i Varande, Närvaro, Vackert. Ber för USA och demokratins överlevnad i det stora landet. Ber att våldet ska få ett slut i världen. Att människan ska vakna upp. Snart är livet över ju! Vad gjorde vi med den korta tiden? Måtte världens regenter vakna upp likt kung Ashoka och omvända sig till fredens religion. Må alla varelser leva i frid och harmoni. Må alla varelser bli befriade från lidande!
För att det ska kännas riktigt hemma krävs det två saker. Utan dessa två är det ett tillfälligt boende, (som om inte allt boende är det). Dessa två saker är ett piano och en katt. Utan piano saknas blodådern där jag kan förvalta, leva ut, göra egen terapi, leka, njuta, skapa, förbli levande. Utan katt blir hemmet en eremitboning vilket kan vara bra och helt ok i perioder. Men med katt blir det genast en familjekänsla, en närvaro på fyra ben som man kan gosa med, som behöver en, som är gullig och väcker moderskänslor, dessutom kan man prata med den och ibland blir det bebisspråk. Dessutom är det en närvarande kamrat. Förr i tiden, ja för inte så länge sedan behövdes en tredje sak, nämligen en man för att det skulle vara ett hem. Nu räcker det med att ha en älskare och en kamrat på lite håll, så att jag får min egen tid för meditation, skapande och skrivande i lugn och ro. Men om jag ska vara riktigt sanningsenlig är hemma någonting djupt närvarande inne i mig och överallt och det är inte beroende av vare sig katt, man eller piano. Detta är dagens sanning. Någon sade; ”home is where the heart is and my heart is with you”, men jag säger ”home is the heart” och det hjärtat ÄR hemma.
Att komma hem till det hjärtat är en metafor för att dväljas i den kammaren som saknar väggar, det hjärtat som omfamnar allt. Svårt att beskriva, somliga kallar det närvaro.
Kabir uttrycker sig väl!
