Sommarskärvor i advent

  • det finns ett annat sätt att andas ut, 
  • en kärleks andning,
  • som låter öppna dig i all evighet
  • Rumi

Sommaren sprang ifrån oss snabbare en flyktigt och nu är det redan första advent, gnistrande vita kristaller i natten och ljusen som redan tänds vid 15 här i norden.  

JULAFTON – INTE BARA ROLIGT

Men nu är det ”familjens” tid som närmar sig med köpkraft och glitter
De som ingen har får hitta på något annat 
volontärarbete
rulla tummarna
gömma sig
hitta någon att ta hand om
skåda sin navel
engagera sig i ett konstnärligt projekt
jobba
gå i ide
eller baka pannkakor 
själv fantiserade jag i fjol om att ta gitarren och gå ner på gatan och sjunga sånger om jordens undergång eller nåt
”Somliga går med trasiga skor” kunde också ha fungerat
Som barn hade vi alltid någon ensam ”farbror Bob” med på julafton
Mamma sa att han inte hade någonstans att va
Vart  ”tanterna” tog vägen vet jag inte Min mormor dog ensam på långvården
ja lite funderingar i den gnistrande vinternatten
enklare blir det för den som kan reflektera sin spegelbild någonstans  i någon annan, eller Facebook
man kan vara ensam tillsammans också 
”tror jag avskaffar julen i år”, sa jag i fjol
eller alternativt……….
lämnade blankt…… så något nytt kan komma in
att resa bort är bra
förr om åren var jag ofta i Indien
en gång blev jag bjuden på schweizisk choklad
på bordet stod en 3 cm hög julgran
i plast
så enkelt
nu jobbar jag med äldre där utsattheten är påtaglig
inte alla får besök
har du någon gammal på ett hem så glöm inte bort hen
en dag är det du själv som sitter där 

JULKLAPPAR

Om du tänkt köpa en klapp eller två hoppas jag du vill köpa ”Omvänt uppror” som är en unik historia, såtillvida att jag har varit en av ” de andra” och berättar med egna ord hur det livet är – om isolering, hemlängtan och främlingskap men också om kärlek och en gränslös gästvänlighet.
Jag har själv upplevt hur det är att som kvinna befinna sig i en kultur i ett främmande land – precis som så många kvinnor gör i dag i Sverige – utan att ha valt det själva, eftersom de tvingats på flykt från sina hemländer. Det är mycket sorgligt att kvinnor tvingas bära burka i Sverige idag, jag tycker att man bör lagstifta emot det. Däremot känns slöjan och huvudduken helt ok, det är deras val och något även kvinnor i Sverige bar på 1800-talet.
En läsarkommentar
”En fantastisk reseskildring genom inre och yttre landskap! Jag sträckläste Franciska von Kochs ”Omvänt uppror”. Spännande och högaktuell bok om hennes liv med pashtunfolket i trakterna som Malala kommer ifrån. Rekommenderas varmt!!
Johan Bergstad, leg psykolog, mindfulnesslärare,
www.franciskavonkoch.com
Köp min bok här:
http://www.adlibris.com/se/sok?q=omv%C3%A4nt+uppror

Här nedan ser du en av mina favoritbilder från sommaren som gick: inspirerad fotograferade jag hundratals bilder och ofta lekte jag som här med solens skugga av mig själv på väggen.

HEDRA DET SENSUELLA & ATT HEDRA DIG SJÄLV blir bästa presenten

The shells splendour 
when uncovered
revealing a heart full of space
loving presence hits the walls
breaking down what is no more needed
the pearly person emanates 
loving mystery


Trevlig första advent

Annonser

Sommar, sol och självkärlek

Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge. …skrev Verner von Heidenstam i dikten ”Åkallan och löfte”.

Ros röd

Jag träffade en gammal barndomsvän och vi diskuterade kärleken och den ”farliga” eldens njutning, hur man förhåller sig till den. Söker vi trygghet, en famn att landa i, eller passionen? De flesta hoppas säkert finna båda i ett förhållande, men går det? Ofta inleds en relation med passion som så småningom övergår i trygghet (vilket är underbart för vårt inre barn), med dagliga rutiner som följd. Detta är också något vi kanske behöver. Men risken är att vi då utvecklar ett så kallat medberoende-förhållande där givande och tagande blir till förväntningar, förhoppningar och besvikelser när de inte uppfylls. Att älska är verkligen en konst och kanske är det en ändå större konst att lära sig att gå vidare, släppa taget, lära sig av misstagen och våga öppna sitt hjärta igen och älska på nytt efter en besvikelse. Här är det viktigt att komma tillbaka till sin egen autonomi och att älska sig själv mer än andra. Det är inte egoistiskt, tvärtom så kan man älska andra mer om man är djupt förankrad i egen självrespekt och kärlek.

Så här kommer nu en inbjudan dig till att odla mer självkärlek i ditt liv med några tips som har hjälpt mig till större självkärlek.

Odla självkärlek

  • Välj att se på vackra saker, till exempel blommor och andas in deras skönhet. Känn hur de känns i ditt hjärta.
  • Var snäll mot dig själv. Förlåt de misstag du gjort, säg; jag gjorde så gott jag kunde under rådande omständighet.
  • Unna dig olika former av njutning; massage, själv-smekning, en skön dusch med god doft och olja in kroppen efteråt.
  • Rör på kroppen; ta en simtur, gör yoga eller något där du mår bra utan att pusha dig själv. Tänk på att njuta, känns, förnimma kroppen, även vid ansträngning.
  • Ta stunder för tystnad, egen tid, meditation, sakta ner tempot, åk på retreat, sitt en stund med en kopp te i tystnad och se ut över världen. Öppna och vidga din vy, fågel perspektiv.
  • Krama ett träd.
  • Träffa människor som gör dig gott.
  • Hjälpa andra är bra, bara man inte försöker RÄDDA DOM! (Varning för medberoende)
  • Lyssna på musik, spela musik om du kan, måla med dina händer, sjung i duschen (även om du inte tror att du kan). Sjung i kör.
  • Gå på klassisk konsert
  • Våga lära känna nya människor, i lagom takt.
  • Bli vän med tystnaden inom dig, ta tid för tystnad.
  • Kom tillbaka till dig själv, kroppsförankring
  • Fyll på med egna tips

Lycka till – börja om – kärleken finns inom räckhåll – inom oss

Ros orange

Rosenbad för själen

På resande fot i England 11 juni 2018

Rosor i alla dess färger berör mig idag, likt en smekning i rummetdär jag ligger bland vita lakan för en eftermiddagslur

Jag låter mig inte störas av plumphet eller kval

Varken inifrån eller utifrån

Den fuktiga varma eftermiddagssolen

Jag känner skönheten inifrån

Kärleken i mitt väsen

Utan yttre objekt

Gul, rosa, sammetsröd

Denna trädgård likt en engelsk park i miniformat

Rosornas själ får mitt hjärta att lysa upp

Omgiven nu av koltrast och gök, kvittrande småfåglar

Jag står kvar i rosendans – inget ska knäcka mig –

Med eller utan ett du och/eller jag vibrerar den sången

I rosenblomman som knoppar i mitt bröst

Varje blad som vecklar ut sig

Har en skönhet utan slut

Tänk jag visset inte att det går att älska utan objekt

Att kärleken är min egen

Fast ändå inte ett dugg min

Att jag inte behöver någon för att känna den

Att den är flyktig som en sommarvind och inte kan fångas på burk

Det gula ljuset genom fönstret som faller

På mina vita lakan

och fukten på mina läppar

Om jag hade haft tillgång till färger hade jag målat en tavla denna morgon

I gult, rosa, vitt och grönt – pastellfärger med mycket dimma

Den stora engelska ormbunken framför mig andas magisk närvaro och koltrasten

Som just satte sig bredvid mig betedde sig som om jag inte fanns

När jag tänker att jag blivit lämnad efter 15 år av min närmaste och käraste vän

smyger en pärla fram genom tårkanalen, men om han inte gått vidare

till sin betydligt yngre kärlek

Hade jag inte suttit här idag med ormbunken och fåglarna,

hade jag aldrig blivit den ”ingen”

Som fågeln kommer till

Jag hade fortfarande varit Hans kvinna, Hans barns extramor, Hans mors svärdotter och

Jag hade fortfarande överfyllt magen med mat vid påsk, midsommar och jul.

Jag hade fortfarande definierat mig själv som Hans kvinna i den familjen

Jag hade fortfarande behövt försvara min position och förbli

instängd i den struktur som där härskade

Nu vänjer jag mig vid intet och finner jorden som grund

Naturens sköte min famn

Musiken min själavårdare

Meditationen min tillflyktsort

Och friheten i mitt gränslösa hjärta

Blommorna tittar på mig och niger i samförstånd

Jag är så tacksam för musiken

Tidiga söndagsmorgnar brukade jag i mitt barndomshem vakna upp till att klassisk musik hördes genom vårt hyresradhus ute på Lidingö. Där uppe på berget Björnbo omgiven av tallar grundade sig min förkärlek för klassisk musik. Inte som en kunskap där man vet vem som komponerat eller spelar. Inte heller med insikt om tonarter, instrument eller tidsepoker för nämnda verk. Nej, bara att musiken genomsyrade huset och fanns där, innebar trygghet och harmoni. Mina föräldrars förkärlek för den klassiska västerländska musiken tog sig många uttryck, som tävlingar vid matbordet om vem som kunde gissa rätt när radion spelade i bakgrunden vid middagen eller att det blev en praktisk barnvakt då man kunde lägga på tio stenkakor på den gamla grammofonen och vara säker på att vi barn skulle sova gott flera timmar senare då de kom åter och musiken alltjämnt pågick. Huruvida detta stämmer vet jag inte. Men jag minns inte att jag någonsin vaknade upp för att springa och leta efter min mamma. Däremot alltjämnt idag då jag vaknar på lördag och söndag morgon sätter jag på P2 för att lyssna på morgonklassiskt. Det inger omedelbart samma sorts rofylldhet jag minns jag kände ända in i själen (inte bara skelettet alltså) och så har det förblivit. Det enda som kan överträffa denna upplevelse av musik är tystnaden när den känns som bäst. En tystnad som bärare av närvaro utan ord. En tystnad som är fridfull och inger lugn och ro. Musiken däremot är balsam för själen, den håller i mig likt en omfamning och ger hemmets väggar en ombonad harmoni. Ibland kan jag dock känna mig invaderad av musiken. Till och med den klassiska musiken kan ibland kännas som en invasion i mitt väsen då den gör intrång på ett sådant sätt att den stör. Det är vid de tillfällena som jag inser att tystnaden står närmare gud än vad musiken gör.

IMG_2277

När jag leder en aktivitet som kallas ”Stilla stund” på mitt arbetet med äldre spelar den klassiska musiken också en avgörande roll. Inte bara för att de ska känna sig trygga och rofyllda men också som ett redskap för att bära fram tystnaden. Då vi sitter tillsammans i en en cirkel med ett levande ljus i mitten och korta stunder av tystnad (omkring 2-3 minuter) varvas med lugn klassisk musik kommer alla till ro. Det fungerar som ett själsbad verkar det som. Man skulle kunna säga att det här är en aktivitet som är en ickeaktivitet, likt en meditation med musik som hållande kraft.

 

As a parent to a newborn book!

2014-07-06 - 6.jpg

 

Its Winter in Stockholm and everybody is longing for the first signs of Spring. It could be the Black Bird all of a sudden sitting on a roof somewhere singing his way into the Sun set, or it could be the sign of some green anything trying to push itself through the hard icy ground. Anyhow the light is what we first notice, the days are getting longer everyday, with a few minutes, by June we will hardly have any night at all, just a few hours. I love the changing of seasons, especially the change from Winter to Spring. I am myself also changing my living environment which makes me dig into the old and threw it away, its a bit like a sermon, going through photographs, letters, old tax papers and god-knows-what. Here and there an unpleasent memory pops up and the next moment its the opposite. After having sorted out my office and filled up big plastic bags with trash I feel a lot sorted out in my head as well. Like this Japanese pot here: they say that once its broken and mended with gold, it becomes evan more beautiful, I feel like this pot. The last three years my life has been through the worst challenges in my life; loss…on all levels…they told me I would be renewed and that I would come out stronger and happier. I did not believe them. But they where right. As I am taking a new direction into my life, moving to the countryside, clearing out, cleaning out, sorting out old stuff, giving away, throwing out, diminishing my wardrobe and embracing my inner Poet, more happiness bursts fourth from my heart with tingleing sensations and sparks of creative energy. The birth of my first book ”Uncommon Ground: Hippie to Hijab and Back” into English; see Kindle and Amazon Check it out and read more here Its all ready available as digital book and on the 15th of April you can order it as a POD – (Print on demand). I am now ready to take the next step and write the second part, how Magdalena finally came to India and met with the Spiritual teachers that would transform her life from sleep to awakening, from dullness to clarity, from unhappiness to freedom. I pray you have a wonderful Sunday and I will keep you updated with the progress. Here is a small sample of what Im working on, sorry folks, in Swedish only to begin with:

”…..I ultrarapid till eldens berg

Vi sitter tålmodigt på hårda träbänkar och skumpar långsamt fram genom det sydindiska landskapet. Precis som den unge Ramana Maharshi en gång i tiden, är vi på väg med ett riktigt mjölktåg till det heliga berget och vi har inte bråttom. Var tionde minut stannar vi känns det som, ibland upp till en kvart eller en halvtimme och det tar en evighet att åka de tjugo milen från Madrass, en hel dag faktiskt och när vi väl kommer fram i mörkret hoppar vi glatt på en åsnekärra som tar oss med knirr och knarr till Ramanas ashram där vi möts av en stängd jättegrind. Vi ringer på en stor ringklocka i mässing som låter som en gammaldags telefon och som nu hörs borta från närmaste byggnaden och efter en stund som känns som en evighet kommer en vitklädd äldre man släntrandes med en jättestor nyckeknippa. ”We have arrived”, säger jag förväntansfullt, sträcker ut båda armarna och tror att han omedelbart ska öppna grindarna på vid gavel och storslaget välkomna dessa viktiga unga pilgrimer som åkt hela vägen ifrån Sverige för att söka upplysning vid det heliga berget Arunachalas fot och Bahgavan Sri Ramana Maharishis ashram. Han ser inte det minsta glad ut. ”Have you written to us about coming”, undrar han surt. Nej det hade vi ju inte men efter lite dividerande med en annan man som hämtades visade det sig att han inte kunde avvisa dessa unga 24-åriga damer i mörkret, för vart skulle vi ta vägen. På den tiden drällde det inte med hotell. På så vis fick vi vårt rum på andra sidan vägen i familjeavdelningen. Jag hade hellre velat bo inne på ashramet med de andra ”riktiga” pilgrimerna, jag insåg dock snart att den statusen hade inte vi, dessutom var vi flickor. Alltså familjer, par och damer fick bo i familjeavdelningen på andra sidan vägen….” 

UNCOMMON E-cover

Uncommon Ground: Hippie to Hijab and Back

I am so grateful

UNCOMMON E-coverI am so grateful to all of you who contributed to the translation and thereby in publishing of this book internationally. The financial support came from friends in Sweden, India, Israel, USA and Australia. Thank you also for editing, translating and believing in this project.

”As I’m sure you’ll agree, in these times of international strife and religious intolerance, it’s important to share insights into the lives of the real people behind the stereotypes. 

Franciska von Koch describes first-hand her life as the young wife of a Pashtun man in a traditional honor culture, with all the trials of love, cultural differences and the era of “sex, drugs & rock ’n’ roll”. Her spiritual quest and perceptions are influenced by everything from the liberal thinking of the 1960s hippie movement, to the patriarchal religions of the Old Testament. Based on a true story. To be published soon digitally and as a POD, (print on demand book) on Kindle, Amazon, Vulkan.

The year is 1971, and 17-year-old Magdalena is hitchhiking from Sweden to India, determined to find herself a guru. Invited to stay a few days with a Pashtun family in rural Northern Pakistan, she and the family’s son unexpectedly fall madly in love—a completely forbidden relationship. At first the two go into hiding in the mountains, but eventually Magdalena moves in with her husband’s family in their village.

cropped-moi-varkalaFranciska (Kali) von Koch lives in Sweden and provides creative and musical activities at an assisted living facility. She is a certified Expressive Art Therapist and a Dharma teacher. This is her first book in the semiautobiographical series about Magdalena’s spiritual seeking and adventuresome travels. 

 My story, published in Swedish as a fictionalized autobiography, has already touched many readers. As an impressionable 17-year-old girl in the early 1970s, I fell in love with and married a Pashtun man in northern Pakistan. My book, ”Uncommon Ground – Hippie to Hijab and Back”, depicts my years living with him and his family in the beautiful and remote Swat Valley, a decade before the rise of the Taliban and the IS. The Swedish book, features authentic photos from my years in Pakistan as well as authentic letters.

It is a story that in many ways confirms Western perceptions of this strict patriarchal culture, but it also shatters just as many stereotypes, as it portrays the great love and respect with which I was treated by my in-laws. Although ultimately neither of us could adapt to living in the other’s culture, the overall message of the book is positive, and the response from my readers has nothing but positive. Several have also commented, “This sounds like a movie!”

Uncommon Ground – Hippie to Hijab and Back – English Translation copyright © Jennifer Evans/Changeling Translations AB http://www.changelingTranslations.com ISBN 978-91-88097-73-6 Cover design: Lilla Blå Tornet http://www.lillablatornet.se Photo editing: Lilian Staf The moral right of Franciska von Koch to be identified as the author of this work has been asserted in accordance with the Copyright, Designs and Patents Act, 1988Originally published in Swedish with the title: Omvänt uppror, Förlagshuset Siljans Måsar 2015 – ISBN 978-91-88097-12-5 All Rights Reserved 2018 © Franciska von Koch – http://www.franciskavonkoch.com

Vinter, eld och det som tänder till i mitt hjärta!

Gul Tällberg

 

 

”Be wildly devoted to someone, or something. Cherish every perception. At the same time, forget about control…”

Ljuset har börjat återvända och jag njuter av en tre veckor lång semester i vårt vinter-sverige.  När jag sitter vid elden om kvällen känner jag mig inte ensam. Den är så påtagligt levande och är ett underbart sällskap. Två veckor har gått och skrivandet har tagit fart, jag är inspirerad och fortsätter på det arbete som påbörjades i Indien förra året. Det som är mest fascinerande är att när jag skriver om mina upplevelser i Ramanas ashram och vid berget Arunachala, är det som om jag är där. Det är som om tid och rum inte längre finns, märkligt och underbart. Här kommer ett litet oredigerat smakprov ur kommande bok:

”Arunachala Shiva

”….Allt är annorstädes och samtidigt här…….. ett varande som bara kan beskrivas som kärleksfullt, gynnsamt men ändå på något vis opersonligt och objektivt. Ordet Gud finns inte alls med här. Jag bugar pannan mot marken av tacksamhet, inte dyrkan….”

Jag var på väg till en helig plats jag läst om, målet var sydindien och berget Arunachala.

Indisk tågresenär: – What God do you like? I like Ganesh only.

Magdalena: – Are not all Gods one and the same?

-Yes, yes, all same, but I like Ganesh more.

– But In India there is ’Parabrahman’, the God before all gods, right?

– Yes, yes but all same!

arunachala-solnega%cc%8ang

Det sägs att guden Shiva dolde sin självlysande form och uppenbarade sig istället som berget Arunachala och sade;  ”Så som månen får sitt ljus från solen, så skall alla andra heliga platser få sin helighet ifrån Arunachala.“ Detta är den enda platsen där jag upptagit denna boning för att vara till stöd för dem som kommer för att helga mig och erhålla upplysning. Arunachala är lika med ’AUM’. (Sanskritalfabetets första bokstav är AUM och används i början och slutet av de flesta böner och vid meditation som en ’mantra’. Stavelsen symboliserar den hinduiska världssjälen eller universum. Hela kosmos ska ha uppkommit av den vibration och resonans som följde på att AUM uttalades. I sin renaste form representeras AUM faktumet att allt är ett.)

Om.jpeg

Året är 1977

Stenarna är fortfarande varma efter dagens hetta, men mina fotsulor klarar det nu, det är inte som mitt på dagen då man inte kan gå på berget utan att bränna fötterna av sig. Att ha skor på sig är uteslutet säger Hamsa, för berget är heligt, berget är lika med guden Shiva, berget heter Arunachala och har dyrkats i tusentals år. När jag går uppför stigen blir allt tyst inom mig, stämningen slukar alla mina tankar och lämnar bara kvar en känsla av stilla vördnad. Det finns ett ställe där man kan sitta ostört och se solen gå ner i väster lika, betagande varje skymning då den den röda guldbollen sjunker som färgar himlen i olika och ständigt nya nyanser, ingen dag sig annan lik. Efter tet som serveras i ashramet passar det bra att meditera i solnedgången en bit upp bland de större stenbumlingarna. Jag är inte den enda som tycker om det, vi är några stycken som sitter på varsin stenbumling och njuter av den nedåtgående röda bollen i naturens omfamning bland djurliv i ett samhälle som långsamt drar sig tillbaka inför natten….” fortsättning följer…

Januari 2018

Det som berör mig idag är passion, kärlek, begär och vad som skiljer eller förenar dessa aspekter i tillvaron. Som buddhist är det begäret som leder till lidande på grund av att man klänger vid objektet och eftersom ingenting är varaktigt är det bara en tidsfråga till man förlorar det man älskar och fäst sig vid. Som Hindu använder man begäret och låter det riktas mot det gudomliga, bort från det ”köttsliga”, lite som i kristendomen, fast bortsett från synd och skam som är ett påfund i gamla testamentet och de patriarkala religionerna. Det är alltså en trancendens av begäret man då eftersträvar. Men inom den tantriska filosofin, (ej att förväxla med de sexuella utlevelsekurser som idag erbjuds i det namnet), är vardagen det fält där man utövar sin andliga praktik. Det är i varje dags sysslor man utforskar vad som är heligt, vad som är tidlöst och vad inte är det. Tantra betyder ”att väva” och mindfulness (medveten närvaro) är A och O för att kunna utöva Tantra. Begäret, passionen och kärleken får nu en helt ny dimension. Ber att få hänvisa till en gammal tantrisk text:

Vijnana Bhairava Tantra – The Radiance Sutras -en av mina favorittexter, i översättning från sanskrit av Lorin Roche kanske lite längre fram en översättning till svenska kommer.

Be wildly devoted to someone, or something.

Cherish every perception.

At the same time, forget about control.

Allow the Beloved to be itself and to change.

Passion and compassion, holding and letting go,

This ache in your heart is holy.

Accept it as the rise of intimacy

               With life’s secret ways.

Devotions the Divine streaming through you

From that place in you before time.

Love’s energy flows through your body,

Toward a body, and into eternity again.

Surrender to this current of devotion

And become one with the body of love”

——

Detta tänder mitt hjärta!

Önskar dig en underbar och passionerad dag!

Kali/Franciska

 

Slagsmål i tabernaklet & nyårslöften

Om vid strandenDet sägs att när Jesus en gång kom för att be i templet upptäckte han att där var fullt med köpmän (”månglare”/Matteus evangeliet) som bedrev affärer och inte alls sysslade med andakt eller tillbedjan. Det fanns hos köpmännen inget hedrande av tempelområdet, ingen tystnad eller kontemplation. Det gjorde honom så ursinnig att de hade gjort om Guds hus till en bazaar, (en marknad), så han kastade ut alla ur templet med en enorm kraft och ilska. Jag kan riktigt se hur hönsen flyger och korgarna rullar vid denna beskrivning i bibeln.  Och jag tänker att det liksom är allas historia. Det är som en metafor för vårt liv; vi är Jesus, när vi kastar ut våra ohälsosamma beteenden från våra liv,

vi är också månglarna som bedriver olika affärer, när vi kompromissar och säljer ut oss, eller ägnar oss åt allt annat än sådant som kan föra oss djupare in mot vår egen sanning och kärna. Vi är självaste Tabernaklet (gillar verkligen det ordet), alltså kyrkan eller templet, det är vår kropp, vårt liv, vårt medvetande, det är bara att välja. Idag är det nyårsafton och vi sätter kanske upp mål för nästa år – 2018. Du kanske också överväger vad du vill bjuda in i ditt liv och vad du vill släppa taget om?

Den här ”Önskelistan” kan vara till hjälp en dag som denna.

  • Skriv ner dina tio högsta önskningar.
  • Föreställ dig dessa, känn dem i din kropp och skriv ner något som kan stödja dessa önskningarnas förverkligande.
  • Skriv ner vad du har för avsikt att göra för att dessa önskningar ska bli verklighet.
  • Meditera och släpp taget om dina önskningar och säg: ”för allas bästa, eller inte alls”.
  • Säg en bön eller ett mantra (som passar dig), och lägg till ”jag kapitulerar för det gudomliga” = typ: Amen.

Min viktigaste önskning är att hålla mina händer på mitt bröst och min mage och säga till mig själv, ”jag är här”, (för mig), – när helst jag känner oro över att ingen annan finns där för mig.

Om vid stranden 2

Därmed önskar jag dig ett gott nytt år och må dina bästa och heligaste önskningar gå i uppfyllelse, må kärleken flöda genom oss alla.

Avslutningsvis vill jag citera en av mina absolut högst respekterade författare av vår tid; en nutida Jesus, skulle man kunna säga:

”Every time we feel a deficiency, a hole, a gap, there is a longing for that particular missing quality that resulted in the hole. But with that longing there is an additional subtle, underlying longing for the completeness, because each hole, each deficiency, makes you feel incomplete. So it is true that if there is a deficiency of love, for instance, you feel incomplete in your lack of love and you will long for the Love aspect. But you will also long for the completeness because the loss of Love destroyed the completeness. Likewise, the loss of Will destroys the completeness, the loss of Peace destroys the completeness, and so on….”
”I think it is a beautiful thing to recognize that the human soul has the potential to feel and be utterly complete. You see, the Brilliancy is our nature, the brilliance of who and what we are. That completeness, that contentment, that sort of complete deliciousness, happens by completely abiding in our nature, our Being, by not going out of ourselves. We find it by realizing presence itself. It is not found by trying to get pleasure or presence, or by trying to enjoy the presence. It is just being the presence…”
A. H. Almaas,
Från boken: Brilliancy: The Essence of Intelligence, Ch. 4

Buddaprayer

Håll mitt hjärta: om att knyta ann, övergivenhet och längtan

cropped-blomster1.jpgHåll Mitt Hjärta – av Björn Skifs 
Håll mitt hjärta
Håll min själ
Lägg mitt huvud i ditt knä
Säg att du menar och vill mig väl
Håll mitt hjärta
Håll min själ
Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ
Håll mitt hjärta
Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta
Håll min själ – Håll min själ
Längtar du som jag efter att verkligen bli ”hållen”?
Idag var jag på förhandsvisning av en kommande film som ommer på SVT sannolikt under våren 2018. En film om Eric Hermelin, sufi, persiska språkets översättare till svenska!
Min gamla vän Peter Hennix musik är med från skivan OCEAN. Fantastik film som väckte mycket inspiration. De persiska diktarnas verk blev alltså översatta av en alkoholiserad greve som spärrats in på st Lars mentalsjukhus. En helt otrolig och sann historia.
Viktigast av allt är kärleken, sa man, men den stora kärleken förväxlas ofta med anknytning, som är en viktig aspekt i att kunna älska. Barn som inte får den rätta anknytningen kan få svårt att älska senare i livet.
”….Mycket viktig info om fem-minutersmetoden. Små barn kan ju inte uppfatta tid, fem minuter kan kännas som en evighet. Vi vet numera att barn upp till fyra år inte kan reglera sitt eget nervsystem/sina känslor när de är rädda, ledsna, arga etc utan behöver oss till det. Barnen behöver få växa upp med den trygga känslan av att det finns någon där för dem som hjälper dem att hantera sina känslor, inte att de vuxna är någon annanstans medan barnet tillslut ger upp för att ingen finns där. Nervsystemet är inte skapat för att klara det själv när vi är så små och det kan skapa djupa spår i vår anknytning som vi kan få jobba mycket med som vuxna för att komma till rätta med, helt i onödan…”
Carolina Jaremo
cropped-hos-susanne-bagner.jpg

Förtvivlade barn

Jag pratar med några bekanta. Kvinnan är läkare, mannen jurist, deras snart ettåriga son leker vid deras fötter. Kvinnans hår blänker i solen medan vi pratar, dyrbart som guld. För några månader sedan lärde sig deras son att somna själv.

Hur tror ni han kände sig när han låg ensam i sängen och skrek? frågar jag dem.

Hur han kände sig? säger de.

Tror ni inte att han kände sig förtvivlad? frågar jag.

Förtvivlad, säger de. Det går ju inte att veta. Det känns lite som att projicera sina vuxna känslor på honom. Hur ett barn känner sig är faktiskt omöjligt att säga säkert.

Dessutom, säger en annan kvinna i sällskapet, hon är psykolog, mår ju inte barnet heller bra om inte föräldrarna får egen tid. Det ligger faktiskt i barnets intresse att det kan somna ensamt.

Så här går det till:

Barnet skriker på hjälp och skriker på hjälp och skriker på hjälp, och till slut ger det upp.

Ett barn som inte tröstas lär sig snart att inte skrika. 

Rumi tree

Vad är kärlek egentligen undrar jag och avslutar med en dikt av Rumi.

Jag är din

Därför att gudabilden är ditt ansikte,

har jag blivit en tillbedjare.

Därför att vinet kommer ur din bägare,

har jag blivit en drinkare.

I din kärleksnärvaro,

finns jag ej

längre till.

Denna icke-tillvaro förenad med dig

är bättre än allt annat varande.

Rumi

Franciska von Koch arbetar som temacoach och sysslar med relationellt arbete med konst och musik inom äldreomsorgen. Musikverksamhet sker med boende på olika plan; enskilt, i grupp (allsång) och med mindre grupper på våningarna. Vi lyssnar, spelar, rör på oss och sjunger, en mycket läkande sammanfogande aktivitet som skänker mening åt alla. Arbetet som Temacoach med musikterapeutiska metoder, innebär också arrangering av uppträdanden, allsångsframträdanden, sköte av ljudteknik, filmklubb och publicering av nyhetsbrev veckovis med fotografering och manus.

Kärleken och ensamhetens nödvändiga oas

blommig-buddha

Ja, vad är det egentligen som behöver tilläggas denna första advent med fullmånen som blodfyllt lyser upp himlen denna kväll. Att mitt hjärta  likt en fjäril sökte sin blomma ute i öknen där den ej fanns att få. Den svävade och landade på en kaktus. Den trodde blint att kaktusen var en vacker blomma. Fjärilen ville det, och därför hoppades den det och därför inbjöd den till dans. Nu flyger den vidare, lämnar öknen och landar i sin egen famn. Mellan livmodern och hjärtat andas vi långt och djupt förbunden med jordemodern.

Jag har börjat vänja mig vid den välsignande tystnaden där jag allena rår över mitt liv, inte bara vänja mig, jag njuter av den inre stillheten. Men samtidigt säger en förnuftig röst; borde du inte vara tillsammans med någon, leva ihop med någon eller åtminstone ha ett särboförhållande? Däggdjuret vill ha sitt gryt med andra! Flockdjuret i mig finner det onaturligt att tillbringa så mycket tid allena. Men det är faktiskt rätt skönt också. Det är väldigt ansträngande med passion. Tacka vetja lugn och ro, nej jag är inte cynisk! Maria Wine säger ”..övermättnaden som hotar med tomhet
men botas genom att var och en
drar sig tillbaka till
ensamhetens nödvändiga oas
rätten att vara frånvarande i var sitt drömland
glädjen att vara närvarande i varandras liv-…..” Det är just det jag menar, man både får för mycket av varandra och samtidigt för lite…. det blir liksom aldrig lagom….

Mer axplock ur dikten – Den dagliga kärleken av Maria Wine

”….Kärlek
som är att vakna tillsammans
och möta den blåögda morgonen
att utbyta leenden som värmer
och värnar och den nya dagens framtid
att på resan genom dagen
vila tillsammans på klockslagens små väntstationer
och intaga gemensamma måltider
upplysta av lingonsyltens röda glädje

De dagliga skavsår vi får och ger
den dubbelsidiga smärtan
som värken inom oss
och som vi övervinner hos varann
den osynliga skyddsängel
som kammar ut i irritationens snår
övermättnaden som hotar med tomhet
men botas genom att var och en
drar sig tillbaka till
ensamhetens nödvändiga oas
rätten att vara frånvarande i var sitt drömland
glädjen att vara närvarande i varandras liv-
detta är kärlek…”

Hela dikten av Maria Wine

Poets wild