Idag är det fjärde Advent och den judiska högtiden Hanukkhas första dag. 🌺

Själv identifierar jag mig inte som judinna, inte heller kristen eller muslim, eller hindu, möjligtvis kan jag säga att jag är buddist, men även det bär emot eftersom det låter religiöst. För mig är buddism en livsfilosofi medan religion är både tro och kultur sammanblandat vilket ofta leder till problematiska relationer med andra synsätt, folk och sedvänjor.

Om jag tror på gud? Jag upplever gud som en närvaro. Denna närvaro definieras lättast med vad den inte är. Den är inte en hon, inte en han, inte ett objekt, inte åtskild från mitt innersta väsen. Denna närvaro finns i allt, i alla folk, i naturen, djuren, i planeter och himlavalv. De kulturella sedvänjorna är vackra och skänker tillhörighet och mänsklig gemenskap.

Ritualer som dop, bröllop, Jesu födelse osv är vackra, mycket på grund av musiken och den mänskliga aspekten. När jag är i Indien kan jag gå till templet och buga för Shiva, Krishna och alla andra. När jag är med mina kusiner i Israel firar jag Hanuukha med dom. Om jag hör böneutroparen från minareten i Asien kan jag känna det vackra i bönens kraft. När jag är i kyrkan och lyssnar på Bach och ser Jesus på korset känner jag att myten om honom är som alla andra myter. Hans upplysta hjärta predikade kärlek, inte synd. Snart firar vi Jesu födelse. Jag vill gärna betrakta det som kärlekens födelse.

Den mystiska poeten Hafiz från den islamska Sufi-traditionen där ”Gud” är ”den älskade”

Välsignelse och lyckönskningar till er alla, gott slut och gott nytt, gott ljus varje dag, god stund på kudden varje dag, välkommen till det oskuldsfulla barnet på den 24 december och God Jul, alla!