Boksläpp

15 september kl 17.00 Stora Nygatan 7, Gamla Stans Bokhandel

Hela mitt liv var jag gift med förundran, säger poeten Mary Oliver i en av mina favoritdikter. Hon talar om döden och hur hon vill gå igenom den dörren full av nyfikenhet. Livets cykler är likt årstiderna och nu är det höst, äpplen skördas och mitt äpple, min bok kan snart plockas på närmaste bokhandel. Jo, det känns lite pirrigt faktiskt, men jag blir så glad då jag ser omslaget, det gör mig riktigt lycklig.

Inför boksläppet försöker jag få ordning på min hemsida och att få rätsida på den kräver många timmars pyssel, i synnerhet när jag försöker förenkla och skapa renhet mångsysslare som jag är. Det ser spretigt ut med alla aktiviteter; skrivande, måleri, musik, meditation & psykoterapi, men det är faktiskt inte så spretigt i verkligheten.

Tavlorna jag målar är en slags ikoner, altarskåp eller sakrala betraktelser. Musiken jag gör/gjort är dedikerad den andliga vägen, ett uttryck för hängivenhet, att undervisa i meditation och vara psykoterapeut (inte så ofta nuförtiden) är i tjänandets tjänst så nu när min andra bok kommer ut som roman handlar den om det andliga sökandet. Det går som en livsnerv genom hela mitt 67-åriga liv. Så gammal, eller ung, jag känner mig tidlös. Medan kroppen åldras finns något som är stilla, ofött och därför inte kan dö. Men den handlar väl om kärlek också? Jo, kärlek, dramatik, passion, förvirring i religionens namn, smärta och kulturella dilemman, allt sådant som hör livet till.

Det fanns en man som gjorde mig mycket illa. Om det inte hade hänt. Hade jag inte lyft. Det fanns en mästare som gav mig ett namn. Om det inte hade hänt hade jag inte störtat. Medan buddan i sin frånvaro lyste med sin närvaro lärde jag mig att lyfta och störta och lyfta igen, sedan lärde jag att segla med vinden och navigera med hjärtat och släppa taget när det behövdes. Då blev lyckan min vän och jag gifte mig med det sanna häronu.

When death comes
like the hungry bear in autumn;
when death comes and takes all the bright coins from his purse

to buy me, and snaps the purse shut;
when death comes
like the measle-pox

when death comes
like an iceberg between the shoulder blades,

I want to step through the door full of curiosity, wondering:
what is it going to be like, that cottage of darkness?

And therefore I look upon everything
as a brotherhood and a sisterhood,
and I look upon time as no more than an idea,
and I consider eternity as another possibility,

and I think of each life as a flower, as common
as a field daisy, and as singular,

and each name a comfortable music in the mouth,
tending, as all music does, toward silence,

and each body a lion of courage, and something
precious to the earth.

When it’s over, I want to say all my life
I was a bride married to amazement.
I was the bridegroom, taking the world into my arms.

When it’s over, I don’t want to wonder
if I have made of my life something particular, and real.

I don’t want to find myself sighing and frightened,
or full of argument.

I don’t want to end up simply having visited this world.

–Mary Oliver