Kaninungen

Vaknar denna regniga, kyliga morgon.

Längtar hem

Jag frågar mig vad är hemma?

Var och när ska jag dö, lite eländigt.

Tänder så eld i spisen, kokar en kopp te,

då ser jag den; kaninungen som äter utanför. Mitt hjärta smälter,

ensamhet byts till samman-hang.

Värmen från elden som sprakar, alltings sammanhang, närvaron i gryningens stillhet.

En regnig dag – blir en meditativ, tyst dag i stillhet

och umgänge med elementen,

naturens famn och min text om heliga män och kvinnor. 

Hållen i grönt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.