Jag vaknade i natten av en alarmerande känsla, blev tvungen att skriva en dikt som kopplade upp mig mot mig själv igen.
Organiskt liv så föränderligt och förgängligt
Begärligt och bedrägligt
Förundrande förädlande
Så farligt att fästa sig vid
förrädiskt förföriskt
Ett Genomskinligt intet som lyser med stilla puls
i sin egen frånvaro
Ett ofött svart hål som genomborrar mitt hjärta
hjälper mig falla
kräver min fullständiga kapitulation över det oändliga
En saknad vän är likt en vålnad
En ängel att gå vilse med i drömmarna
En närvarande kamrat däremot inger ett förrädiskt hopp
Inget går att hålla fast
allt är rinnande sav som sjunger

Kommentera