Ovisshet innebär saknaden av egen kontroll, allt vi kan göra är att befinna oss i den situation vi befinner oss. Själv går jag längs stranden och plockar stenar, fossiler som har existerat längre än sinnet förmår omfatta. Dessa stenar har sett många pandemier härja, många krig och naturkatastrofer omvandla det vi kallar vår värld till något annat och för oss okänt.

Havet famnar mitt sinne och ger det utrymme att försvinna.

Gotland; kultur, kreativitet, hav, elementen. De vackra solnedgångarna, det stormande vågorna, väder och vind. Tacksamhet över möjligheten att kunna tillbringa denna vår och sommar under coronapandemin här med en vän. Skriver på min andra bok, mediterar och gör yoga.

Citerar ur min kommande bok: Om ett andligt liv i världen under 50 år:

”Att fördjupa mig i den tidiga buddismen och dess meditationsutövning Vipassana, blev ett genombrott. Denna jordnära och praktiska levnadsfilosofi var något helt annat än att inspireras vid en mästares fötter och insupa dennes visdom långt hemifrån inlindad i Asiens andliga kultur. Även om rötterna är desamma långt tillbaka i tiden, levereras kunskapen om det som kallas ”Buddhadhamma” i en helt annorlunda förpackning än det indiska filosofiska system som kallas ”Vedanta”.

 Som den romantiker som likt ett skepp lätt kunde driva ut över öppet hav från en välsignad famn till en annan, en lärare, en älskare, en guru eller andligt tilltalande system, ”allt var ju trots allt från Gud” i min värld, så var den buddistiska meditationen precis vad jag behövde.

Genom övning i objektivt betraktande och en stadig förankring i kroppen landade min rumpa tungt på meditationskudden och mitt sinne fann avslappning i nuet. 35 år senare välkomnar mig fortfarande dagligen Zafun (meditationskudden) till stunder av frid och tystnad  genom medvetet varande…”