Det var i våras jag skrev

”Nu kommer blommorna, fåglarna, knopparna och det gröna gräset, nu lyser det ur varje buske, nu drömmer svanen om sina ungar i vassen, nu väntar havet på alla vita segel, nu sjunger uppvaknandet och solljuset väcker mig med löfte om lågskor och sommarjacka, nu väntar hängmattan på mig, välkomnar mig efter arbetsdagen

Det blev sommar och jag skrev:

Jag fixade iordning lite omedelbart i husvagnen jag köpt och med stor ansträngning fått över till Gotlandstomten jag fått låna. Jag satte mig ner och tittade på naturen utanför som magiskt välkomnade mig. Jag sjöng lite med medhavd minigitarr, målade lite symboliskt på en tavla, jag njöt av tre dagar och sålde den sedan med förtjänst. Min semester på Gotland blev ett lika oväntat äventyr som resten av livet har varit och kommer att bli och är.

Snart är det höst:

och jag har lyckats skicka iväg stipendieansökan till den gode Thyra KLeens fond för att klara mig med garantipensionen nästa år, jo pension! Planerar att åka till Indien 1/1 2020 som nybliven ”fattigpensionär”, men jag känner mig inte ett dugg fattig. Jag har aldrig känt mig så rik i hela livet som nu! Ändå har jag inget av det som de flesta människor sätter högt värde på: en fast partner vid min sida (jag har ”bara” en älskare (alltså inte så bara), som jag njuter samman med då och då), inga barn och barnbarn, fast jag gläds åt min systers och mina bonusflickor som jag träffar ibland, ingen villa eller sommarstuga heller, Jag hyr en sommarstuga ibland och jag har en hyresrätt i stan. Jag har ingen fet pension att se fram emot, men vad är det då som gör att jag känner mig så rik? Min älskare sade en dag till mig; ”du är lyckligare än många miljonärer jag känner”. Visst skulle det vara underbart med mycket pengar, ett hus vid havet, barn o barnbarn och någon att älska dygnet runt, men det är inte det som gör en människa lycklig. Allt du har kommer du att förlora säger Theravadamunken och nunnan, det låter hemskt, men all vet att det är sant.

En annan älskare jag hade för något år sedan (som hade just allt det där och mer därtill, 50 000 i pension, 10 barnbarn, fastigheter lite här o där samt ett utomordentligt glatt humör och dessutom en frisk kropp), han sa: ”hur kan du investera allt ditt intresse i det andliga, du har ju lagt all din energi i dessa ting”! Trodde han ja! Men männen då? Relationerna, psykologin och arbetet med människor? Samt de ljuva konsterna har ju också fått sin beskärda del, förutom meditationen, utforskandet, indienresorna retreaterna och deltagande vid diverse program.

Har meditationen gjort mig lycklig, kanske du undrar. Inte enbart, det är en hel livsfilosofi vi talar om som delvis kan sammanfattas i ett citat av Buddha; ”livet är en daggdroppe som dinglar på änden av ett löv i gryningen”. Delvis därför jag är samtidigt en livsnjutare i stora mått, trots att jag inte dricker vin varje dag, knappt varje vecka

Någon berättade en gång om en man som satt i en stor tom lägenhet på en stol med en liten resväska bredvid sig, då en besökare kom och frågade ”på genomresa? Ja, svarade mannen och tillade, är inte alla det?

När man är 20 tänker man sig livet framför sig, när man fyller 50 inser man att man börjar titta lite bakåt och när man passerar 60 som jag har gjort inser man att livet hela tiden utspelar sig i nuet oavsett det är igår eller imorgon. Om allt detta och Magdalenas fortsatta äventyr kommer jag att skriva i del 2. I Omvänt uppror, min första bok, som utspelar sig på tidiga 70-talet hinner Magdalena avverka sitt första äktenskap med en pakistansk man. I kommande bok är hon nyskild samt rik på erfarenheter och 24 år gammal då hon beger sig till Indien. Berättelsen utspelar sig i nutid, dåtid och en föreställd framtid. Det blir en resa i tid och rum och bortom densamma. En mandala, en spiral, en inochutvändning och ett äventyr i ett.

Du kanske undrar varför jag inte skrivit bok 2 redan? Det har ju faktiskt gått fyra år! Som förvärvsarbetande med människor har det tagit upp all min kraft. När jag tar ut pension nästa år kommer jag ta tid för mitt skrivande och inte bara del 2, utan bloggande, meditationsgrupper, klienter, utställningar, föredrag och ett liv som själv-publicerande författare. Och som glad pensionär kan jag göra nästan helt och hållet som jag vill i stunden, precis som min sorglöse vän.

Åh, det är såå mycket jag vill förtälja.

Mondaymorning 

Just another day to wake up to? Or

embrace each moment with curiosity and wonder. 

How long, one year, 10, 20, 30 years or just one day more to live??? As the Buddha said: “life is a dew drop hanging at the end of a leaf at dawn”

When I find myself looking for too much security, too much control, too much guaranty that’s when the old Buddhist in me wakes up; Alert! :-nothing lasts, remember, AND each moment is really where the treasure hides, where the mystery abides, where my happy heart starts to quiver like a Humming bird. Let me embrace each moment and not take anything for granted. Now I listen to the rain and take to my meditation pillow with a cup of tea. Enjoy your day now- you too – like I- May you be blessed!

Happiness is not a warm gun, (like the Beatles was singing), but a cold one, a gun that does not need to shoot any more. Just abiding…