Håll Mitt Hjärta – av Björn Skifs 

Håll mitt hjärta

Håll min själ

Lägg mitt huvud i ditt knä

Säg att du menar och vill mig väl

Håll mitt hjärta

Håll min själ

Som jag väntat alla år

Du kan läka mina sår

Ta mina händer och gör mig hel

Ta mitt hjärta

Ta min själ

Håll mitt hjärta

Håll min själ

Låt mig bara stanna här

Så allt jag ber dig allt jag begär

Håll mitt hjärta

Håll min själ – Håll min själ

Längtar du som jag efter att verkligen bli ”hållen”?

Idag var jag på förhandsvisning av en kommande film som ommer på SVT sannolikt under våren 2018. En film om Eric Hermelin, sufi, persiska språkets översättare till svenska!
Min gamla vän Peter Hennix musik är med från skivan OCEAN. Fantastik film som väckte mycket inspiration. De persiska diktarnas verk blev alltså översatta av en alkoholiserad greve som spärrats in på st Lars mentalsjukhus. En helt otrolig och sann historia.

Viktigast av allt är kärleken, sa man, men den stora kärleken förväxlas ofta med anknytning, som är en viktig aspekt i att kunna älska. Barn som inte får den rätta anknytningen kan få svårt att älska senare i livet.

”….Mycket viktig info om fem-minutersmetoden. Små barn kan ju inte uppfatta tid, fem minuter kan kännas som en evighet. Vi vet numera att barn upp till fyra år inte kan reglera sitt eget nervsystem/sina känslor när de är rädda, ledsna, arga etc utan behöver oss till det. Barnen behöver få växa upp med den trygga känslan av att det finns någon där för dem som hjälper dem att hantera sina känslor, inte att de vuxna är någon annanstans medan barnet tillslut ger upp för att ingen finns där. Nervsystemet är inte skapat för att klara det själv när vi är så små och det kan skapa djupa spår i vår anknytning som vi kan få jobba mycket med som vuxna för att komma till rätta med, helt i onödan…”

Carolina Jaremo

Förtvivlade barn

Jag pratar med några bekanta. Kvinnan är läkare, mannen jurist, deras snart ettåriga son leker vid deras fötter. Kvinnans hår blänker i solen medan vi pratar, dyrbart som guld. För några månader sedan lärde sig deras son att somna själv.

Hur tror ni han kände sig när han låg ensam i sängen och skrek? frågar jag dem.

Hur han kände sig? säger de.

Tror ni inte att han kände sig förtvivlad? frågar jag.

Förtvivlad, säger de. Det går ju inte att veta. Det känns lite som att projicera sina vuxna känslor på honom. Hur ett barn känner sig är faktiskt omöjligt att säga säkert.

Dessutom, säger en annan kvinna i sällskapet, hon är psykolog, mår ju inte barnet heller bra om inte föräldrarna får egen tid. Det ligger faktiskt i barnets intresse att det kan somna ensamt.

Så här går det till:

Barnet skriker på hjälp och skriker på hjälp och skriker på hjälp, och till slut ger det upp.