”Idag börjar min andakt, respekt, känslighet och medvetna kärleksfulla uppmärksamhet för min varelse som ”en helig plats och ett tempel”.
Min kropp är ett tempel och min relation är likt en trädgård som kommer behöva tas om hand. En trädgård behöver ständigt vårdas och årstiderna har olika behov. Ibland ligger trädgården och vilar och ibland behöver man rensa ogräs. Vi tar hand om träd och eldar löv, vi odlar blommor, skördar fruktträd.
Min kropp är ett tempel och den sexuella akten är/kan vara, helig. När min partner kommer in i mitt tempel är det en möjlighet till njutning på sju plan. Det finns mycket skrivet om detta (urgamla system från Asien), som jag inte går in på nu men kanske vid ett senare tillfälle, men i korthet.
Vid första, andra och tredje planet, från skötet till och med buken, upplever vi däggdjurets njutning, (inget dömande i det). Här finns lusten och driften, här finns ägandebehovet och begäret. Det är en stark överlevnadsdrift och här odlas och planteras frön som blir till nytt liv i världen. Fjärde planet är hjärtats rum, här finner vi kärleken, allt från den personliga till den universella, och hjärtat kan öppnas oändligt. Ofta är våra hjärtan bepansrade av olika lager (gamla sår), som gör att vi kanske inte kan känna hela vägen. En förlust av en kärlek till exempel genom död eller skilsmässa. (På samma sätt kan första till tredje planet samt övriga plan också vara bepansrade). Driften till förening tar sig då olika uttryck. (Man kanske bara känner delar av sig själv och inte hela tex). Sjätte planet är halsens domän, detta är det uttalade ordet, rösten, sången och språkets domän. Sjunde planet är intuitionens som sitter mitt mellan ögonen i pannan, här kan visionen öppnas upp till oändligheten och djupare insikt, intuitiv klarhet och skärpa. (Gamla inlärda föreställningar och rigida åsikter kan hindra denna domän att öppna sig).
Under mer än första hälften av mitt liv strävade jag efter transcendens, att finna en andlig förståelse och att öppna upp för oändligheten, ofta på bekostnad av kroppsförankring och att ”leva i världen”. Samtidigt ville jag på ett personligt plan alltid leva ett vanligt liv i relation med en partner. Det blev ofta en stor inre klyfta mellan det andliga och det världsliga livet. När jag reste till Indien fann jag mig efter några veckor i transcendensens värld, dvs i hjärtats och de övre regionerna inom mig, det många kallar andligt, särskilt huvudets/kronans plan. Inga världsliga bekymmer berörde mig här. Inte ens då min pojkvän gjorde slut efter sju års nära förhållande, berördes jag. Jag hade just suttit 30 dagar i tystnad och kommit in i den universella kärlekens domäner, utan kontakt med de lägre regionerna. Jag landade desto kraftigare i hela situationen då jag kom hem och det blev en mycket smärtsam flygkrasch.
Sedan de sista femton åren av mitt liv har min väg handlat om att finna en kroppsförankrad närvaro där andlighet, världslighet och allt däremellan inte längre är åtskilda. Det handlar nu om att plantera visdomen på jorden och i kroppen, om att odla, vårda och ta hand om mitt tempel dvs kroppen OCH känna hela linjen från topp till botten, från krona till bas. Sexualiteten har påverkats och istället för den splitt jag tidigare hade, händer numera andra saker. När hjärtat, pannan, och de lägre planen är öppna (därför att jag jobbat igenom de hinder som ligger förknippade med de olika planen på ett psykologiskt och andligt vis), förnimmer jag stundom en universell kärlek där min partner blir den gudomliga kraften som besöker mitt tempel, lite metaforiskt beskrivet.
Men vad som händer då vi möter en ny förälskelse, är att det är mycket lätt att trilla ner i gamla mönster, vilket jag också gjorde. Tidiga behov efter trygghet, (mamma), bekräftelse, (pappa), och en önskan om att vara min partner till lags och så tog jag efter den prägling jag har fått med mig hemifrån, jag levde ut ”horan MER ÄN madonnan” kan man säga. Klyftan var ett faktum och jag tappade min förankring och blev beroende, ”skrämde” kanske bort honom då han blev invaderad av min gamla tendens att haka i navelsträngen i honom osv. Mannen upplevde också en stor splitt och den hade att göra med det som präglat honom i sin tur. Medan han väntade på att känslan av den stora kärleken skulle infinna sig, njöt vi sexuellt av varandra, utan att vara riktigt i kontakt med hjärtat, som jag ser det. Men så fick jag den där upplevelsen för en tid sedan, då alla planen tändes i mig under natten, hela min kropp blev ett tempel, mitt hjärta blev vidsträckt och jag kände en universell kärlek såväl som en personlig. Men eftersom jag blivit sårad tidigare kunde jag inte erkänna för mig själv att jag älskar denna man, kravlöst. Nu kan man älska på många sätt, från det lilla till det stora. Men så länge jag är i kontakt med min kropp som ett heligt tempel innebär det att han som varit inne i mig, haft en helig akt med mig och inte endast en sexuell njutning, (likt ett djur som tar för sig). Vi är alla djur, OCKSÅ, det behöver ägas, erkännas, men också lyftas igenom lager av pansar över hjärta och de övre planen. Det här är en mycket större diskussion som inte får plats idag.
Men jag vill bara säga att jag vill att min relation utvecklas till en helig plats där odling och kultivering av mötet sker som en både andlig och kroppslig förening mellan två människor. Här är inte ”synd och skam” sanning. Om den uppträder beror det på att det finns saker inom en som hör till historien, sannolikt en patriarkalis sådan, där den sexuella driften är syndfull, och således finner vi madonna och hora-syndromet. Men det sexuella mötet är inte synd, utan en plats att växa och utforska det heliga mötet. När man hemfaller åt en sexuell reglering på första, andra och tredje nivån, brukar man somna gott efteråt, tämligen omedelbart. Detta är mänskligt och många har bara sex på detta vis. När hela systemet är med, när man älskar och arbetar mot att ha med hela systemet, alla nivåer, (vilket innebär att sårbarhet och nakenhet också får vara med), finns möjlighet till djupare möten, ja en slags förkroppsligad andlig upplevelse blir möjlig i den föreningen. (”Tantra” kallas den andliga väg där vardagen är platsen man tillber på, de vanliga sysslorna är bön, (medveten närvaro/meditation i handling) och kvinnokroppen kan öppnas upp och bli ett tempel som mannen dyrkar och helgar. Den manliga potensen är urkraftens tjänare som besöker den helig grottan. Detta blir en väg och ett pågående livsarbete.
Mannen jag träffade kan vara den mannen, jag vet det, jag kände det, men jag var inte hundra procent sann med honom, för jag förringade min kropp och hemföll åt den gamla invanda klyftan. Madonnan fick inte vara med utom en gång, för jag var rädd och försökte leva upp till en mer konventionell situation. Det var synd…för någonting viktigt blev förlorat. Jag vill nu bara tala för mig själv. Vad som hände på andra sidan vet bara han, men kanske någon form av skuld har att göra med ”madonnan och horan”.
Jag vill nu överge den gamla bilden av sexualiteten och låta kvinnokroppen bli till det tempel som är möjligt och låta kärleken vara en daglig övning i att öppna upp dörrar inom oss.
Jag älskar den mannen vad som än händer, om vi är tillsammans eller ej, för mitt tempel har lysts upp i vår förening, så om han behöver gå vidare i sin resa för att finna sann kärlek i sitt liv, kommer jag ändå stå kvar här i kärlek. Och det innebär inte att jag inte kan älska en annan man, för så mycket har livet lärt mig, att ingen människa är oersättlig, hur gärna vi än skulle önska.”Idag börjar min andakt, respekt, känslighet och medvetna kärleksfulla uppmärksamhet för min varelse som ”en helig plats och ett tempel”. Och nu går jag till Storkyrkan för att tända ett ljus och be för att den sanna kärleken skall uppenbara sig i våra hjärtan, här och nu, varje dag, och sprida sitt ljus över världen. Amen/Franciska
”Today begins my devotion, respect, sensitivity & a loving consciously directed attention and care for my being as ”sacred space and temple”. DailyOm – Madisyn Tavlor/Scott Blum
Det här blogginlägget handlar om att växla spår. Hur jag kan låta mitt hjärta leda istället för att gå ner för samma invanda smärtsamma stig, där hjärtat brister och förhoppningarna grusas och jag blir en pöl som bara vill dö.
Jag stannar upp och känner smärtan i bröstet, andas igenom den hur outhärdlig den än känns. Alla tankar på det förgångna och framtiden läggs åt sidan och all självkritik åker ut genom fönstret. Jag tänker; jag ger dig fri, jag ger dig fri. Jag saknar dig men jag vill stå kvar i mitt eget träd, komma tillbaka till mig själv, dra tillbaka navelsträngen jag hakat i dig, (förlåt). Jag ligger på sängen på morgonen och mitt hjärta öppnar sig, genom smärtan, genom att hålla i mig själv med medkänsla, genom att andas, plötsligt sträcker hjärtat ut sig vitt och brett i alla riktningar, närvaron är total, kärleken är allomfattande. Jag älskar….
