En längre psykologisk kommentar om Magdalena huvudpersonen i boken Omvänt uppror, kommer här skriven av Sigrún Proppé, Leg. Psykoterapeut, Island
”Magdalena fortsätter att hänge sig åt tidigare religiösa grubblerier och övertygelse, där hon med samma intensiva besatt överlämnar sig till både Gud fader och Shahid..”
”Du skriver bra och har flyt i språket. Fina miljöbeskrivningar och personframställning. Magdalena och hennes inre värld väcker intresse och funderingar. Hon är som de flesta tonåringar, utmanande, motsägelsefull och gränsöverskridande, där eftertanke och reflektion är en outvecklad del i personligheten. Men det som utmärker Magdalena är att hon driver denna utvecklingsresa till det yttersta, både psykologiskt och i konkret betydelse. Hon återhållen på samma gång hon är impulsiv, utlevande och har svårt med gränssättning, både för sig själv och andra. En vilsen och ambivalent tonåring som blivit pseudovuxen och alldeles för fort.
Hon är ett barn som leker att hon är vuxen och oberoende, men under ytan drivs hon av otillfredställda tidiga behov-längtan att bli innesluten, hållen och skyddat. I relationen med Shahid söker hon symbiotisk sammansmältning, där hon ger upp sig själv för att uppgå i honom – en sorts iscensättning av tidig mor- barn relation.
Magdalena hittar lösning på sin längtan och febrila sökande efter både Gud och närheten till en annan människa på andra sidan jordklotet. Hon gifter sig med en pashtun och tillbringar dagarna innesluten på en gård skyddad av höga väggar, där hon lever i oceaniskt kärleksrus och verklighetsförnekande, skyddat av Shahid och hans familj. Hon är tillfreds med sin isolering, ensamhet och brist på intellektuell stimulans så länge hon ostört kan ägna sig åt intensiv tvåsamhet med Shahid.
Utan motstånd eller skavsår anammar hon Shahids och hans kulturs värderingar och föhållningsätt. Men kampen kring autonomi och beroende pågår under ytan. För att uppnå autonomi och bli vuxen måste en ung människa våga tänka själv och separera ut sig- bli en egen person och släppa taget om infantila försvarsmekanismer. Magdalena har svårt att frigöra sig, tänka själv och ta ett vuxet ansvar för sitt liv. Hon försöker lösa konflikten genom uppgående i relationen till Shahid, vars personlighet och egna behov matchar hennes. Han blir projektionsyta för hennes inre konflikter och beroendeproblematik.
Magdalena fortsätter att hänge sig åt tidigare religiösa grubblerier och övertygelse, där hon med samma intensiva besatt överlämnar sig till både Gud fader och Shahid, och anammar hans kultur och värderingar utan motstånd eller reflektion.
Magdalena gestaltar tonårens psykologi tydligt, där syftet med denna utvecklingsfas är att via regression till tidigare utvecklingsstadier reparera och lösa upp infantila bindningar till föräldraobjekten. Det leder i sin tur till ett mognare och mer nyanserad förhållningsätt till sig själv och omvärlden.
När Magdalena släpper taget om drivkraften som hållit fast henne i relationen med Shahid, öppnar hon också dörren till verkligheten, både den yttre och den egna inre verkligheten. Hon börjar utforska sig själv och egna potentialer på allvar och ta för sig av livet.
Magdalena var bergtagen under några år, men när förtrollningen släppte hann den den åldersadekvata utvecklingsprocessen ikapp henne. Magdalenas förnekande av både verklighet och egna behoven, att inte veta vem hon är och den symbiotiska uppgåendet i Shahid är ett åldersadekvat psykologiskt drama. Hon förskjuter olösta konflikter och tidiga otillfredställda behov, från föräldrarelationen över till Shahid som blir projektionsyta och förlängning av föräldrarna.
Relationen med Shahid blir Magdalenas gömställe, där hon på stort geografiskt avstånd slipper ta itu med utvecklingsuppdraget att frigöra sig från föräldrarna och stå stadigt på egna ben.
Magdalena verkar ha svårt att reglera avstånd och närhet, det blir antingen för stort och för ensamt eller för nära och förtärande – ett arv hon tar med sig från det rådande klimatet under hennes uppväxt. När en ung människa är känslomässigt undernärd och drivs av hunger efter närhet och att bli sedd, skyddat och bemött, som Magdalena gör, kan det vara problematiskt att gå ut i välden med en för liten medhavd matsäck. Det är svårt att avstå och säga adjö när man inte har fått äta sig mätt. Magdalenas resa kan ses som en klassisk hjältesaga. Den unga människans kamp kring beroende-oberoende, separationsångest och övergivenhet, där målet är att hitta den egna styrkan och nå fram till ett mognare själv. Shahid gör också en egen resa och brottas med egna demoner, både psykologisk och kulturellt. Mötet med Magdalena har påverkat hans framtida utveckling på olika nivåer.
Franciska von Koch 