My Spiritual teacher 1979/Min andlige lärare 1979

NM%20-%201In English and Swedish below

Yesterday I went to see the movie on Edward Snowden (the Whistle Blower) by Oliver Stone, a great film! I really recommend it, its quite alarming the information that come through, the way internet has effected the world we live in today. Today I am stumbling over a film on my first real spiritual teacher; Sri Nisargadatta Maharaj. The film is from 1979, and it may very well be that I might be sitting among the pupils, whom you don’t see here. As I am planning to go back to India and write about my meeting with him in the year to come, this came very appropriate. This was the India that met me and girlfriend Sara when we ventured to seek enlightenment and true teachings in India in 1977. I returned back in 1979 and in 1981 he had passed away. This man who did not speak English, was an uneducated, chain smoking man that attracted so many students from all over the world. A very simple and down to earth man, absolutely nothing glamorous about him. So what did he have? Have a look: 

Igår såg jag filmen om Edward Snowden av Oliver Stone, (ni vet visselblåsaren som avslöjade att hela världen avlyssnas av USA), en riktigt stor film, rekommenderas!  Det är ganska upprörande information som kommer en till dels, vilken effekt internet har på världen idag. Idag ramlar jag sedan över en gammal film om min första andlige lärare; Sri Nisargadatta Maharaj. Filmen är från 1979 och det är inte helt omöjligt att jag själv sitter bland eleverna, som inte syns. Eftersom jag planerar att åka till Indien 2017 och skriva om mitt möte med denna lärare, kom denna film väldigt lämpligt i min väg. Här ser man det Indien som mötte mig och min vän Sara då vi åkte 1977 för att söka en upplyst lärare. 1979 åkte jag tillbaka och även 1981 men då hade han avlidit. Denna man som inte talade engelska, var en obildad, kedjerökande man som attraherade elever från hela världen. En väldigt jordnära och enkel man, absolut inget glamoröst över sig. Så vad var det med honom? Du kan se filmen här: Have a look: 

Annonser

Det är aldrig försent att börja älska sig själv och vad drömmer du om?

Vad drömmer du om? Det är aldrig försent att börja äga och älska sig själv. Medan medelålders män skaffar motorcykel eller börjar springa benen av sig, (vilket också kan vara kul iofs), så ägnar jag mig åt att ta sånglektioner, lära mig att spela blues och drömma om vilka covers jag vill spela in. Dessutom har jag minst ett par böcker jag vill skriva. Vilka drömmar bär du på?

Skrev en låt igår. Första sedan sena 90-talet (!) Torkan uppstod i samband med att allt raserades och jag tappade rösten inför (liten) publik I (stort tält avsett för 1000) på Ängsbacka festivalen. Hade ett underbart gäng musiker som spelade med mig: Peo på trummor, (välsignat vare hans minne, han var bäst, men han tog tyvärr sitt liv för några år sedan;( ),  Ann Ann Blom på piano ( gudabenådad jazzpianist), härliga Eric Forsmark på percussion, Pauli Mårsen bäst på didgeridoo och Pallash på bas. Själv spelade jag gitarr, japansk flöjt, blockflöjt, munspel, indisk tampura o harpa, och så sjöng jag (inte så bra, men dock stundom innerligt)..Min mor hade fått dödsbeskedet; två månader kvar, min pojkvän hade gjort slut och jag (som fungerade som manager, roddare och you name it, förlorade rösten på scen (((((((;….fruktansvärt.   Sedan våren har jag börjat ta sånglektioner av fantastiska Josefin Martina Eriksson.

Min römy-dreamst har kommit tillbaka, (förnyad), kreativiteten vid pianot har fått liv igen. Såå roligt, efter att ha hämtat hem mig själv efter senaste årets trauman. Ja i nattens självupptagenhet då jag skriver om mig själv vill jag bara säga: Det är aldrig försent att börja om:). Bokprojektet som numera går under namnet ”Överlevaren” är ett arbete som pågår denna höst parallellt med allt annat. Det får ta den tid det vill för det har jag lärt mig att en bok bestämmer man inte helt över. Den kreativa processen i kombination med det hårda arbetet/hantverket behöver ha en balanserad dansrelation. Med mina 60 fyllda känner jag mig fräschare än på länge. Musik, konst, kreativitet flödar åter i mitt hem. Tacksamhet känner jag! Slut på att göra om mig själv för att vara till lags för någon annan, för att passa in i en annans liv, en form där stora delar av mig själv stängs ut. Det är aldrig försent att börja äga och älska sig själv. Medan medelålders män skaffar motorcykel eller börjar springa benen av sig, så ägnar jag mig åt att ta sånglektioner, lära mig att spela blues och drömma om vilka covers jag vill spela in. Dessutom har jag minst ett par böcker jag vill skriva. Vilka drömmar bär du på?

Överlevaren

Jag befinner mig i Israel där jag har kusiner. Jag skriver på en historia som handlar om allt det som inte sagts, allt som inte smälts, det outtalade som gör ont i hjärtat och som plågat mig som andra generationens överlevare av andra världskriget. Det som ingen  pratar om…..som många tycker att vi ska strunta i, att det är uttjatat….men för mig är det högst aktuellt och jag har beslutat mig för att läka de sår som går att läka, att känna det outtalade och smälta den ”föda” (dvs upplevelse) som blev förbisedd, undertryckt mot bättre vetande…

”….Vi var överlevare, jag överlevde det värsta, kriget, det som aldrig skulle kunna hända, som hände och som kan hända igen. Alla myriader människor som trängs här på jorden, några starkare än andra, överlevare. Men allt ska ändå förgås till slut, hur många barn och barnbarn  vi än må sätta till världen, hur mycket vi än må tränga undan våra grannar, grannländer, för att få eget utrymme, så kommer även vi att förgås. Här ligger jag på min dödsbädd och inser att att det jag trodde var ’livet’ mest handlade om att överleva. Det jag trodde var kärlek, det som gav mening åt mitt liv, konsten, männen, barnen, resorna, musiken, allt handlade om att överleva. Att bli bekräftad av andra, främst män, att känna mig viktig och betydelsefull, allt var överlevnad. Jag var en överlevare av andra världskriget och efter kriget handlade det om att LEVA.  Och jag lyckades bra tyckte jag länge. Att leva innebar att ha roligt, att älska, att resa, men det var först då jag började måla som jag fick något eget som jag kunde ägna mig åt. Att vara behövd av man och barn fungerade bra under många år, liksom min roll som värdinna. Att ha de stora gästabuden för många fantastiska och prominenta personer gav mig ett värde som den underskönt vackra och duktiga värdinna jag var, med alla kulinariska maträtter som jag tillagade, de fantastiska klädkreationerna jag sydde och vår ytterdörr som jämnt stod olåst. Folk kom och gick oavbrutet, det var så jag ville ha det och min man också, tills han fick sin stroke och behövde lugn och ro….”

Israel

”….Lea talar högljutt och hon röker som en borstbindare, det finns ingenting sofistikerat över henne. Hon skryter och skrävlar som många överlevare. Jag står ut, kan bli ganska grov själv när det behövs. Så färdas vi över till lillebror, han med de många barnen, närmare bestämt åtta stycken. Är jag avundsjuk, lite kanske men erkänner det inte. Jag har säkert haft fem missfall om inte fler. Mina syskon har valt det judiska livet, det som jag inte ville ha. Jag har blivit bortskämd av ett övre medelklassliv i Sverige och har svårt för mellanösternstämningen och den israeliska nybyggarmentaliteten. Varför?

Jag förstår det inte, bara tycker det känns obehagligt. De pratar om krig och de krigar alltjämnt med länderna omkring. Jag avskyr krig….”

thumb

”….Ångesten kramar mig runt magen, jag vet inte om det är hunger, längtan, eller den gastkramande känslan av att inte höra till, att vara någon som saknar värde, att inte vara önskvärd. En helt outhärdlig känsla att uppleva, som om marken rämnar under fötterna, detta att inte få vara del av ett sammanhang som har följt mig genom hela livet. När den värsta av känslor kryper in på mina ben vill jag bara försvinna, slippa känna. Jag kan inte minnas när denna känsla först gjorde sig påmind, kanske var det när papi reste iväg för att aldrig återvända, kanske var det när jag bara ville sjunka genom stolen för att fröken förödmjukade mig inför alla de andra barnen. Att världen inte är en trygg plats som välkomnar mig, jag saknar ord för detta. Endast uppkopplingen gentemot en man kan få bort vilsenheten som följer mig genom livet…..”

September gick och tog besattheten med sig runt hörnet

Under månaden som gick hade jag några svåra prövningar, men jag kom ut på andra sidan, vaknade en morgon och kände mig bara hemma. Hemma i mig själv, i min kropp, hemma i mitt hem. Nätterna innan hade jag vaknat med svåra svidande, brännande smärtor i bröstet, jag hemföll åt att skriva poesi, för det var ända sättet att få utlopp just då. Brännässlorna som skavde i huden har nu vissnat och lämnat efter sig en fridfull tystnad. Dikterna finns bevarade här, hjärtat fick tala om besatthet och lidande.

Nattens drottning

När jag vaknade upp
och den beslöjade blick
som lindat mig
i sitt garn av frestelser
brann upp
När jag landade med bara fötter
på mjuk mossa
och tornadon som kastat mig hårt mot marken
Det uppfriskande samtalet från andra sidan havet
väninnan som såg klart
min addiction
handlade aldrig om dig
en gast hade kramat mitt hjärta
du som är ett annat jag
kan aldrig ge mig det som jag behöver
ingen kan
nu vaknar hon ur sin blomknopp
nattens drottning
hon skjuter skarpa pilar
av bottenlös silver sav
När jag vaknar ur min linda
famnar jag mig själv
först
trollsländan flyger

cropped-japansk-hc3b6st.jpg

Med blåa blommor

Vaknar i natten
det pirrar i kroppen
undrar hur björnen mår
önskar jag vore en poet
på riktigt
Innan jag dör
vill jag
knäppa mina händer
be med blåa blommor
sjunga min sång
hos dig
andas din hud
sitta vid ditt bord
med
ett tänt ljus
och Bach

Att gå bredvid varandra utan att hålla handen

När det svider i bröstet
en morgon som denna
hemfaller jag åt att vilja sjunga tvivelaktiga sånger som
”medborgare, om 100 år, finns du ej längre till…”
Varför inte välja kärlek, den korta tid vi har kvar,
och leva likt poesi
trots sömnlösa nätter då
mina armar famlar efter dig i ditt mörker
vill dra dig med ut i ljuset
och in i närvarons famn
men du som är ett annat jag
vill att jag släpper din hand och går allena
jag är inte van
men vet till slut
att mitt liv redan vilar i den store andens händer
ett andetag i sänder

önskar att du visste det också

Buddhor i trädgård