Som du märker går det lite längre mellan mina blogginlägg sedan en tid. Det betyder dock inte att saker står still, tvärt om. Sedan jag gav ut boken ”Omvänt uppror” i augusti 2015, har jag hunnit med att flytta, bli anställd på 80 %, påbörja nytt skrivprojekt (!) och efter en smärtsam skilsmässa (förra året), har jag börjat dejta. Jag har hunnit resa och återfinna mina förlorade kusiner i Israel som jag inte hade träffat sedan jag var 12 år gammal och tillsammans med mina kollegor på jobbet har jag haft en utställning med målningar. Det ena leder till det andra; nu har omkr 10 sjuksköterskor och undersköterskor köpt min bok, flera av dem kommer ifrån länder med muslimskt ursprung, andra är katoliker osv. Det ska bli spännande att se vilka reaktioner boken får. En intervju om boken och mig kommer mot sommarens slut i tidningen Året runt, spännande. Nu ser jag fram emot två veckors semester och fortsatt skrivande på det nya projektet som går under arbetsnamnet ”Pappa kom hem”. Beträffande dejtandet så berättar jag bara att det är skönt att öppna upp efter ett olidligt svek. Sveket fick mig att stänga in mitt hjärta och min passion, det sker automatiskt. Men det finns en dörr på andra sidan, det gör det alltid, om vi vill det. Det gäller att stanna lagom länge i sorgen och smärtan, inte stänga av den, inte älta den, men låta den bli känd, hållen, erkänd och genomlevd ordentligt utan locket på. Utan att stoppa huvudet i sanden kan vi möta, med en hjälpande hand, de outhärdliga känslor som något av de svåraste en människa kan genomleva; att bli avvisad. Det vill jag bara att du ska veta, att det finns ett ljus på andra sidan tunneln. Önskar dig en fin söndag och snart kommer midsommarsolståndet (20/6) med fullmåne-natt, må du finna kraft och kärlek att gå vidare, var du än befinner dig! Kram Franciska