Spännande och högaktuell

”En fantastiskOmslag framsida reseskildring genom inre och yttre landskap! Jag sträckläste Franciska von Kochs ”Omvänt uppror”. Spännande och högaktuell bok om hennes liv med pashtunfolket i trakterna som Malala kommer ifrån. Rekommenderas varmt!!
Johan Bergstad, leg psykolog, mindfulnesslärare,
Annonser

Påfylld, tacksam och redo

Efter två intensiva veckor i Israel med skrivande, utbyte och särskilda möten är jag nu redo för återfärden till Stockholm. Att träffa kusiner jag inte mött sedan jag var barn, att träffa en gammal konstnärsvän från ungdomen, att skriva om min mamma i det land dit hennes syskon färdades då hon själv tog sig till Sverige, har varit mer än speciellt. Gudabenådat och därtill några riktiga soldagar på sandstränder, vandring i ökenlandskap och bad i Döda havet. Påfylld, tacksam och Citadelle.jpgredo för hemfärd. Här är en bild av ett citadell. Ett bra citadell skyddade
för i tiden staden och kyrkan från inkräktare. I ens eget liv betyder det att ha bra strukturer för sitt dagliga liv, så att det allra heligaste kan skyddas, nämligen den inre sanningen om välsignad närvaro. Må du ha ett bra citadell i ditt liv.

Tel Aviv 6 februari 2016

Det handlade om att överleva

Hästen i Getthot

Alla är utlänningarPlötsligt kom den gående där på gatan. Alla människor stannade upp och bara stirrade på den magra hästen som kom promenerandes utan grimma, sadel eller något. Blixtsnabbt reagerade jag utan att tänka då jag gick fram till en militär som gick förbi på gatan. Samtidigt sa jag snabbt i förbifarten till lillebror; ”spring fort hem och hämta förskäraren och den stora och köttyxan, skynda dig!” Och medan lillebror sprang gick jag fram till militären och bad honom skjuta hästen åt mig. Han tittade först på mig, sedan på hästen, sedan neråt på mig igen, eftersom jag bara var 14 år och inte så lång, samtidigt drog han upp sin revolver och med blicken kvar en stund på mig vände han sig långsamt om och gick fram till hästen och sköt den i pannan mellan ögonen. Den föll ihop med  än gång, alla stod runt oss och stirrade i sina urtvättade, gråa trasor till kläder. Lillebror kom springande med andan i halsen släpandes på den tunga köttyxan och förskäraren. Vad som hände sedan var att jag grep mig ann jobbet som om det var den höna jag otaliga gånger hade slaktat och rensat förr om åren, då det fortfarande fanns höns, innan getthotiden. Militären hjälpte mig att öppna buken, men sedan fick jag ta mig ann jobbet med att få ut alla inälvor och rensa hela buken. Ingen hjälpte mig, men alla stannade för att titta på, nyfiket, hungriga, lystna. Jag och lillebror skar så mycket kött vi skulle orka bära med oss, det blev kanske 8-10 kilo, sedan gick vi och lämnade resten till åskådarna som tog för sig. Kött hade vi inte ätit på mycket länge. Var den där hästen kom ifrån har jag fortfarande inte förstått, men det handlade om att överleva och vi blev bra på det.

Uppkoppling, återkoppling, återförening

Det konstiga är att jag inte hade planerat detta, jag skulle bara på lite semester till ett varmare land, samtidigt som jag råkade skriva om min mamma och hennes liv. Jag befinner mig i Israel där jag återfått kontakten med mina kusiner efter 49 år. Det är en märklig känsla. Igår den sista januari 2016 satt jag hos två av mina kusiner där de visade mig fotografier av mig från det att jag hälsade på när jag var 11 år. Vilken konstig känsla. Bilden nedan har både min syster och jag och tydligen har den rest åt alla möjliga håll eftersom den också återfanns här i Israel. Man ser min mor som är 11 år här, mellan hennes båda föräldrar. Hennes far dog under Förintelsen, så honom fick jag aldrig träffa. Vad skulle han säga om han visste att han har 11 barnbarn och minst dubbelt så många barnbarnsbarn!? Pojken längst ner på bilden är pappa till de kusiner jag träffade igår.

Siska skannade001 copy