Vinterskrivdagarna

Nu har jag kommit till min sista skrivdag i vinterlandskapet Dalarna. Det har varit en underbar vecka för mig själv, med sol, snö och många minusgrader varje dag. En perfekt start på semester och ny bok!

Idag kom dessa ord intill brasans sken;

Musikens läkande kraft

Magdalena skämtade och kallade mig för groopie. Mamma du är en operagroopie, sa hon. Du springer på operan som om det var en popgala och sedan släpar du hem idolerna till din pampiga östermalmsvåning och bjuder dem på fest. Nog sprang jag på operan alltid, jag hade dubbla abonnemang, kände alla och fick ofta gratisbiljetter av dirigenten eller solisterna. Många var mina älskare, det är sant. Jag älskar opera och klassisk musik, det ger min själ näring. Jag målat tavlor till opera, jag får känna saker, stora känslor. Känslor är allt. Jag målar tavlor som visar mina känslor, starka färger, blommor, musikinstrument, nakna kvinnokroppar som växer fram ur instrumenten. Blommor som fyller hela himlen växer till musiken och kärleken, passionen, känslorna flödar. Jag känner mig levande. Att måla, ha sex och lyssna på klassisk musik får mig levande. Varför ska jag skämmas för det? Utan dessa saker blir livet meningslöst. Nu ligger jag här och planerar min största fest någonsin och musiken har tystnat, min unga älskare har jag skickat hem, jag kunde inte ha honom kvar när jag började bli svag och behövande. Det kändes fel. Mina döttrar och hemsjukvården tar hand om mig. Vänner kommer dagligen på besök, jag får massor med blommor och kärlek. Och så drömmer jag bajsdrömmen, varför? Vad har jag gjort för att få denna dröm. Jag har alltid avskytt smuts. Allt sedan getthotiden när det var så fruktansvärt motbjudande överallt, så eländigt och smutsigt. Jag känner mig smutsig i den drömmen, äcklig.

DSC00048

Annonser

Läsarkommentar januari 2016

Rekommenderar varmt min vän Franciska Von Kochs bok ”Omvänt uppror”. Första boken jag sträckläst på länge!! Spännande, berörande och poetisk skildring av hennes egen resa till Pakistan (på väg till Indien), där hon träffade en man och … Tja, resten får du läsa själv!
Härligt att du överlevde alla äventyr Franciska!!

Grattis till en mkt bra och perspektivgivande bok, vilka inre och yttre resor du gjort!!”

Johan Bergstad

Mer här

Tågresa till Szeged 1931

När min mamma var 12-13 år blev hennes pappa inkallad till arbetsläger. Här skissar jag kring några minnen som min mamma delgivit mig:

Tågresa till Szeged 1931

Pappas hand är varm och trygg. Vi går till järnvägsstationen där pappa ska sätta mig på tåget. Jag ska åka till farmor och farfar alldeles själv och jag har fått nya skor. Med finaste klänningen på, som kliar lite i nacken, och med de svarta lackskorna känner jag mig fin. Som en fin liten dam på tre år ska jag få åka tåg alldeles på egen hand hela vägen ner till Szeged. Mamma är på sjukhus och jag ska få en lillebror. Pappa måste jobba och han säger att jag kommer att ha det roligare hos farmor och farfar några veckor. Minnet sviktar, avskedet är suddigt men känslan av att sitta på tåget bland en massa vuxna människor kan jag minnas, jag var stolt. Jag kände mig stor och duktig. Det var vad pappa sa till mig hela tiden, att jag skulle klara allt, att allt skulle gå bra för mig och att jag var den finaste och vackraste flickan på jorden. Pappas egen flicka.

På tåget mitt emot mig sitter en tant som hjälper mig med matsäcken, hon ger mig vatten och alla som går förbi ler glatt med hela ansiktet när de ser mig. Mitt svarta långa hår är uppsatt i kringlor med stora sidenrosetter och världen är vänlig. Världen är fortfarande en plats som ter sig inbjudande. Ännu så länge får jag vara oskyldig och ett gulligt barn som människor tycker om att se på. Pappa säger att jag är den vackraste ungen på jorden och jag tror honom så det kommer jag att bära med mig resten av mitt liv. Långt bort är ännu skuggorna som kommer att komma krypande in från alla hörn, de föraktfulla blickarna, de som dödar min oskuld och får mig att skämmas. Att världen är en fientlig plats som vill mig illa är fortfarande en helt främmande känsla när tåget susar söderut genom det ungerska landskapet.

Några år senare, då jag fyller tolv säger pappa stolt att han ska kämpa för Ungern. Han ska åka till en plats för att arbeta och jag måste lova att ta hand om mina yngre bröder. Men hur lugn och trygg pappa än försöker att låta så ser jag oron i mammas och pappas ögon när brevet kommer. De läser det vid köksbordet och pappa stönar och sätter sig tungt på stolen och lägger ansiktet i händerna. Ingen säger det högt hemma, men det är bara för att han är jude. Det får jag veta i skolan.

 

Lajka betyder gilla

Hej, hoppas du har haft en bra jul och nyårshelg!

Nu går vi in i det nya året och vintern är plötsligt här samtidigt som dagarna blir ljusare och längre. Det är så vackert. Kanske har du nu lite mer tid att ägna åt en god bok. Själv har jag njutit av en gnistrande stjärnhimmel och snökristallerna i solskenet då jag tillbringade några dagar på landet med en grupp som mediterade och var samman i tystnad. Så fint att dela den sortens närvaro. Önskar dig en god fortsättning och listar nedan vart du kan vända dig för att köpa/läsa min bok Omvänt uppror. Om du läst den berätta gärna vad du tycker, tack!/ ha en fin dag Franciska

Här kan du köpa boken Omvänt uppror:
1. Signerad; https://franciskavonkoch.com/bestall/
2.På förlaget; http://www.siljansmasar.com/…/franciska-von-koch-omvant-upp…
3. http://www.adlibris.com
4. http://www.bokus.com
Och på Vattumannens bokhandel i Stockholm mm samt fråga på ditt bibliotek, om du vill låna den.

Och du får gärna ”lajka” som man säger då man menar;

 Gilla gärna  min Facebooksida: www.facebook.com/fvkoch

cropped-cropped-omslag-11.jpg