Jag fick många tankar när jag läste din bok. Tycker du formulerat dig så bra att jag fick bilder av hur det kunde se ut vid ditt hus i Pakistan. Du ger en bra bild av 70-talet med både det andliga sökandet och drogerna och gränslösheten. Fruktansvärt med övergreppet av gurun – säkert inte ovanligt av en person i en sådan roll där personer ser upp till honom och en sån dubbelmoral! Jag tycker också det var mycket intressant med din analys av ditt behov och accepterande av de hårda gränserna mellan män och kvinnor där du bodde med tanke på det du fått med dig hemifrån av brist på gränser!
Det blev också så tydligt hur diametralt olika de svenska och pashtunska kulturerna var i förhållande till hur man såg på kvinnor och hur det påverkade er relation. Det funkade i hans hemland, men i Stockholm blev det så påtagligt att den frihet som var självklar för dig gjorde honom svartsjuk, misstänksam, ja, galen. Fast han själv också levde ut i otrohet och med alkohol och skyllde ifrån sig. Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två, tänkte jag…
Att kvinnor med sjal är respektabla, men utan är det som om de vore villebråd, blev tydligt. Jag tänker ofta på vad vi accepterar i vårt samhälle när kvinnor har sjal. För mig är det ju en symbol som betyder just det ovanstående, men att man egentligen inte diskuterar det. Självklart tycker jag dom som vill ha det bestämmer själv och inte som i Frankrike att det är förbjudet, men det är ett sätt att acceptera att männen inte behöver kontrollera sin sexualitet när han ser en kvinna utan slöja/sjal. Fattar du vad jag menar?

Kurator, 66 år, som i flera år arbetat med invandrare och flyktingar.