Din berättelse från Pakistan där Magdalena blev väl mottagen i en patriarkal familj känns viktig i dagens värld, allt är inte bara svart och vitt, trots kvinnans instängda liv.

Hej Franciska!
Du önskade att jag skrev något om din bok som jag just har läst färdigt.

Den är stark och modigt uppriktig.
Jag fick ha ett uppehåll några dagar och läsa något annat emellan. Det beror nog på den sårbarhets känsla jag kände för dig/Magdalena då som ung.
Kände igen mig i den tidens fria uppfostran som några av vår föräldrageneration kanske var de första att anamma. Kanske var det 50talet i Sverige som gick på högvarv och goda framtidsutsikter. Världen låg öppen efter kriget osv. Man reste ut i Europa trots att barnen var små och som lämnades till nära släktingar eller hembiträden. Inga tider i tonåren att hålla sig till, eller andra gränser osv.
Vi vet båda hur detta påverkar en som barn och långt fram i vuxen ålder.
Din berättelse från Pakistan där Magdalena blev väl mottagen i en patriarkal familj känns viktig i dagens värld, allt är inte bara svart och vitt, trots kvinnans instängda liv.
Skönt som läsare veta, att hon klarade sig då det begav sig, men tungt att veta att allt blivit så mycket sämre och farligare.
Skriver ”Magdalena”, jag vet ju inte om hela berättelsen är din historia.
cropped-blomster1.jpg
Ser fram emot en fortsättning.
Varma hälsningar, en läsare

Annonser

Jag nästan sträckläste din bok

Det var då en tidsresa som hette duga! Dina föräldrar måste ha ett stort eloge ändå för att de stod ut med så mycket ovisshet som ditt unga liv hade medfört Smiley smile Tack för att jag fick del av det! Jag älskade särskilt mycket den sista meningen från Sha. Att du ska berätta för världen vad som pågår där.

En läsare

Att kvinnor med sjal är respektabla, men utan är det som om de vore villebråd.

Jag fick många tankar när jag läste din bok. Tycker du formulerat dig så bra att jag fick bilder av hur det kunde se ut vid ditt hus i Pakistan. Du ger en bra bild av 70-talet med både det andliga sökandet och drogerna och gränslösheten. Fruktansvärt med övergreppet av gurun – säkert inte ovanligt av en person i en sådan roll där personer ser upp till honom och en sån dubbelmoral! Jag tycker också det var mycket intressant med din analys av ditt behov och accepterande av de hårda gränserna mellan män och kvinnor där du bodde med tanke på det du fått med dig hemifrån av brist på gränser!
Det blev också så tydligt hur diametralt olika de svenska och pashtunska kulturerna var i förhållande till hur man såg på kvinnor och hur det påverkade er relation. Det funkade i hans hemland, men i Stockholm blev det så påtagligt att den frihet som var självklar för dig gjorde honom svartsjuk, misstänksam, ja, galen. Fast han själv också levde ut i otrohet och med alkohol och skyllde ifrån sig. Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två, tänkte jag…
Att kvinnor med sjal är respektabla, men utan är det som om de vore villebråd, blev tydligt. Jag tänker ofta på vad vi accepterar i vårt samhälle när kvinnor har sjal. För mig är det ju en symbol som betyder just det ovanstående, men att man egentligen inte diskuterar det. Självklart tycker jag dom som vill ha det bestämmer själv och inte som i Frankrike att det är förbjudet, men det är ett sätt att acceptera att männen inte behöver kontrollera sin sexualitet när han ser en kvinna utan slöja/sjal. Fattar du vad jag menar?

Kurator, 66 år, som i flera år arbetat med invandrare och flyktingar.

Senaste läsarupplevelserna

Hej Kali/Franciska/Magdalena! Smiley smile. Vill bara tacka för härlig läsupplevelse! Så fint att få ta del av din ungdom, hängivenhet, äventyrlighet och insikter som relationen och den perioden av livet gav. Det fanns mycket som jag kände igen mig i och mycket som var nytt och spännande! Inte minst för att jag själv har rötter i den regionen (någonstans, vet ej exakt var) Så tack, för att du tagit dig tid att skriva och dela också fotona som tillförde mycket! Sati